Vetskapen om att livet aldrig igen blir som det än gång var ligger ständigt och gnager i bakhuvudet. Men verkligheten är inte alltid så som man hoppats. Verkligheten idag är inte som jag hade hoppats den skulle vara. Men verkligheten är fortfarande verkligheten. Och när framtiden mest ser mörk och orolig ut kan man ju ibland vara nostalgisk och se bakåt. Även om det aldrig blir som förr finns det ingen eller inget som kan ta dem stunderna ifrån mig. Det var dem finaste stunderna i mitt liv. Stunder jag aldrig kommer glömma. Jag har alltid dem stunderna.
Livet går ju, trots allt, och vare sig om man vill eller inte, vidare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar