Fredag hela månan.

Fredag. Äntligen. Ännu en vecka man betat av. Börjar så smått komma in i dem där rutinerna nu. Konstigt det där med rutiner egentligen. Brukar inte vara mycket för det annars, men nu rackarns går ju livet som på en gammal hackig lp-skiva som man bara lyfter upp den där lilla nålen och flyttar in den till början av skivan igen.

7.30 - Klockan ringer. Tyst. Jag sover.
8.00 - Klockan ringer igen. Suck.
8.12 - Jag masar mig upp, tittar in på Emil, han sover så sött. In och duscha.
8.25 - Fixar sig, borstar tänderna, sätter på datorn.
8.36 - Slösurfar på världens segaste lina.
8.42 - Går hemifrån.
8.53 - "Large coffee, double double, and a plain bagel with cream cheese please."
9.01 - Kliver under plåtgaten och knackar på dörren.
9.17 - Skriver ut mina följesedlar osv för dagen och äter min frukost.
--> 17.26 - Jobb, jobb, jobb. Bära kartonger. Flytta skor. Springa i trappor.
17.42 - Hemma. Däcka i soffan.
--> 23.47 Diverse tidsfördrivning.
23.48 - Emil kommer hem. Småsnack. Film/TV-serie-tittande.
01.11 - Somna.

Och sen gör vi det igen. Enda skillnaden är att på fredagar klämmer vi in "17.33 - LCBO". Haha.

Hursom. Sitter här i soffan med en nyöppnad Kronenbourg och försöker att inte somna. Natte är väl förhoppningsvis på väg men med den skåningen men man ju aldrig. Han skulle lika gärna kunna sitta på spårvagnen västerut. Får se vad vi styr upp. Blir väl lite patiohäng och sen kanske någon lite barrunda senare under kvällen när Emil behagar showa up. Yeppyepp.

Veckan har annars gått snabbt som attan. Trevligt faktiskt, när vardagarna springer undan. Så att säga. Igår for jag och Emil upp till Amanda och tillsammans med henne och Tomas drog vi iväg till Markham och slog lite bollar på en driving range. Var ju en massa år sen man ens höll i en golfklubba men det gick förvånansvärt bra. Slice'ar ju bollarna som en tok, men siktar man ordentligt till vänster så blir det ju nästan rakt tillslut, haha. Det var oerhört trevligt i alla fall. Min finska kollega Daniel har snackat om någon par-3-hålsbana som ligger nära honom som vi ska försöka komma iväg och spela på. Så det så.

Annars inte mycket nytt. Tiden rullar på. Det är ju det här med rutiner och allt igen. Nu har man sitt heltidsjobb, man har sin umgängeskrets, man har sitt liv här. Det är som hemma - fast i Toronto, liksom. Lite knasigt, men rätt fantastiskt.



Det här med att leva för helgen förresten, sammanfattar ju Herbert rätt bra.

"Man jobbar för att rättfärdiga sin ledighet, det är inga konstigheter eller ens nåt mer med det. Den drivkraften är en nödvändighet, som en morot uti min motbok (?) och ett belöningssystem."

Nu buzzade Natte! Fred ut!