"Jag minns ljudet från gruset, när vi kröp med våran kombi ... och hur pappa tutade". De orden får mig alltid att tänka på Åland. Just idag saknar jag Åland, just nu längtar jag till Åland.
När jag var liten hade jag världens bästa sommarställe, det hette Sommarlunds och var som en sommarfantasi. Ni vet ett sånt där sommarställe man går omkring och längtar till hela vintern. Man borstade tänderna vid ett staket och spottade i gräset, man vaktade utedasset när storesyster skulle gå och sprang som en dåre när kossorna kom, man lekte i sandtaget och man badade vid den lilla stenen vid vattnet. Fångade löjor. Fångade fjärilar. Fångade drömmar.
Midsommarlunds finns inte mer. Dem tog det ifrån oss och jag tror att dem nånstans där i samma veva tog det här med sommarställe ifrån mig. Åland vart nog aldrig riktigt samma sak för mig. Jag växte upp till en storstadsmänniska i jakt på betong och skyskrapor. Åland fanns ju såklart alltid där, men när åren gick försvann successivt det där längtandet till sommaren och sommarstället.
Men idag, just idag, längtar jag dit. Jag skulle vilja sitta med min mor på hennes däck med nytt staket, skratta åt Arvid när han går på ostadiga fötter och åka ut och fiska med storebror och morfar. Jag skulle ta en öl med morbror Henken och kolla på någon friidrottstävling på TV, promenera ner till byn med Madde och köpa mumindricka. Sen skulle jag sätta på "So long" i iPoden och sätta mig i sommarrummet, fars rum, en stund. Känna den påtagliga tomheten. Blunda och försvinna bort till Sommarlunds för några minuter, ta mig 15 år tillbaka i tiden, tillbaka till den där stunden då ens största bekymmer var att det bara var 8 veckor kvar av sommaren på världens bästa sommarställe. Tänk va.
tisdag 6 juli 2010
måndag 5 juli 2010
Vi vet inte vart vi ska, men, du vet, vi ska komma dit.
Hola!
Sitter, alldeles för pigg för att tänka på att gå och lägga sig, i soffan och lyssnar på Snook. Emil sitter halvnaken bredvid och svettas och Rasmus ligger på rygg med händerna i luften (det är tydligen skönt när man ska sova) och hänger som vanligt. Nu drog han precis årets sämsta skämt varpå Emil knappt orkade få ur sig "du är så.. kass". Haha gotta love it.
Det är måndag natt och jag borde ju vara väldigt trött. Jag har spenderat de senaste 4 timmarna med en liten trådlös scanner i handen och gått runt på lagret på jobbet och blippat. Vi hade inventering och hela ligan var där till midnatt. Jobbade dessutom 9-15 på förmiddagen så är lite sliten nu. Framförallt för att det var en så fantastisk och händelserik helg.
Fredagen var i och för sig ganska lugn, vi satt på vår patio och lyssnade på bra musik och snackade skit in på småtimmarna. Det var fruktansvärt trevligt.
På lördagen segade jag mig upp och tillsammans med Ralle och Rodrigo städade vi upp lite på pation. Ali the Landlord har ringt oss alla ett gäng gånger och skällt på oss på grund av vår lilla flask-samling så det vart till att springa upp och ner för trappan i 30-gradig värme, svettigt värre. Efter det mötte jag upp med Amanda, en ny bekant här i Toronto, hon flyttade hit för en månad sen och hade inte ens varit downtown förrän hon kom ner och hängde med oss i torsdags då vi käkade på Red Lobster (!) (världens mest osammanhängande mening (!)). Jag tyckte hon behövde en liten guidad tour och i och med att jag är expert på Toronto efter alla timmar på turistbussen ifjol vart det en långpromenad genom alla fantastiska områden. Vi mötte sen upp med Ralle, Totta, Lisa och Natalie (ännu en ny svensk bekantskap!) och tog en öl på pation innan vi satt oss på en spårvagn västerut.
Framme vid destinationen Dufferin/Dundas lyckades vi tillslut (trots allt för mycket skånskt lokalsinne inblandat) hitta Nathanael (som vi raggade upp i silldisken på IKEA för en vecka sen) och hans vän Max. Vi knata hem till Natte och grillade tillsammans med ett gäng kanadensare. (Jag älskar parenteser, om ni inte redan märkt det, just den här har egentligen inget att säga, förutom att jag älskar parenteser, som ni förmodligen redan visste.) Efter ett gäng korvar och ett större gäng öl masade vi oss ut till en pub där vi tog ett par öl innan det vart vidare till nattklubb. Jag vet inte exakt hur, men vi lyckades gå före kön, utan inträde. Jag hade dessutom shorts och tisha på mig. Kostymnissarna i kön slog hakan i marken. Där inne dansade vi till in på småtimmarna (bra ord, gillar det) och det vart till och med en liten efterfest innan man tokslocknade. Grym lördag!
Söndagen var det ju pride-festival, men jag spenderade största delen av dagen i lagret på jobbet för att förbereda inventeringen. Rasmus var dock där i ett gäng timmar och var mäkta imponerad. Vad Emil egentligen gjorde är det ingen som vet, han hade lika gärna kunnat gå naken i fronten för allt vi vet, höga odds, men vafan, Uruguay är i semifinal i VM, vem trodde det på förhand?
På söndagskvällen vart det bio med Natte och Max och nu sitter vi som sagt här och degar. Ralle och Emil börjar kasta in handduken och jag borde ju verkligen sova eftersom jag ska upp och jobba klockan 9 imorn. Mycket sovande kommer det nog säkerligen inte bli dock då det är typ 47 grader här inne. Så sjukt varmt i Toronto just nu, tropisk hetta verkligen, och varmare ska det bli, helt galet.
För att avsluta bjuder jag på en fantastisk Youtube-video, nån galning (det finns det många av här, tro mig) vill komma in och shoppa på Eaton Centre, men dem har låst dörrarna, VARFÖR!? Hahah, helt fantastisk människa.
God Natt!
Sitter, alldeles för pigg för att tänka på att gå och lägga sig, i soffan och lyssnar på Snook. Emil sitter halvnaken bredvid och svettas och Rasmus ligger på rygg med händerna i luften (det är tydligen skönt när man ska sova) och hänger som vanligt. Nu drog han precis årets sämsta skämt varpå Emil knappt orkade få ur sig "du är så.. kass". Haha gotta love it.
Det är måndag natt och jag borde ju vara väldigt trött. Jag har spenderat de senaste 4 timmarna med en liten trådlös scanner i handen och gått runt på lagret på jobbet och blippat. Vi hade inventering och hela ligan var där till midnatt. Jobbade dessutom 9-15 på förmiddagen så är lite sliten nu. Framförallt för att det var en så fantastisk och händelserik helg.
Fredagen var i och för sig ganska lugn, vi satt på vår patio och lyssnade på bra musik och snackade skit in på småtimmarna. Det var fruktansvärt trevligt.
På lördagen segade jag mig upp och tillsammans med Ralle och Rodrigo städade vi upp lite på pation. Ali the Landlord har ringt oss alla ett gäng gånger och skällt på oss på grund av vår lilla flask-samling så det vart till att springa upp och ner för trappan i 30-gradig värme, svettigt värre. Efter det mötte jag upp med Amanda, en ny bekant här i Toronto, hon flyttade hit för en månad sen och hade inte ens varit downtown förrän hon kom ner och hängde med oss i torsdags då vi käkade på Red Lobster (!) (världens mest osammanhängande mening (!)). Jag tyckte hon behövde en liten guidad tour och i och med att jag är expert på Toronto efter alla timmar på turistbussen ifjol vart det en långpromenad genom alla fantastiska områden. Vi mötte sen upp med Ralle, Totta, Lisa och Natalie (ännu en ny svensk bekantskap!) och tog en öl på pation innan vi satt oss på en spårvagn västerut.
Framme vid destinationen Dufferin/Dundas lyckades vi tillslut (trots allt för mycket skånskt lokalsinne inblandat) hitta Nathanael (som vi raggade upp i silldisken på IKEA för en vecka sen) och hans vän Max. Vi knata hem till Natte och grillade tillsammans med ett gäng kanadensare. (Jag älskar parenteser, om ni inte redan märkt det, just den här har egentligen inget att säga, förutom att jag älskar parenteser, som ni förmodligen redan visste.) Efter ett gäng korvar och ett större gäng öl masade vi oss ut till en pub där vi tog ett par öl innan det vart vidare till nattklubb. Jag vet inte exakt hur, men vi lyckades gå före kön, utan inträde. Jag hade dessutom shorts och tisha på mig. Kostymnissarna i kön slog hakan i marken. Där inne dansade vi till in på småtimmarna (bra ord, gillar det) och det vart till och med en liten efterfest innan man tokslocknade. Grym lördag!
Söndagen var det ju pride-festival, men jag spenderade största delen av dagen i lagret på jobbet för att förbereda inventeringen. Rasmus var dock där i ett gäng timmar och var mäkta imponerad. Vad Emil egentligen gjorde är det ingen som vet, han hade lika gärna kunnat gå naken i fronten för allt vi vet, höga odds, men vafan, Uruguay är i semifinal i VM, vem trodde det på förhand?
På söndagskvällen vart det bio med Natte och Max och nu sitter vi som sagt här och degar. Ralle och Emil börjar kasta in handduken och jag borde ju verkligen sova eftersom jag ska upp och jobba klockan 9 imorn. Mycket sovande kommer det nog säkerligen inte bli dock då det är typ 47 grader här inne. Så sjukt varmt i Toronto just nu, tropisk hetta verkligen, och varmare ska det bli, helt galet.
För att avsluta bjuder jag på en fantastisk Youtube-video, nån galning (det finns det många av här, tro mig) vill komma in och shoppa på Eaton Centre, men dem har låst dörrarna, VARFÖR!? Hahah, helt fantastisk människa.
God Natt!
tisdag 29 juni 2010
Gone till november
Vart ingen utgång igår, inte ens en mini. Fastnade på vår patio där vi satt och snackade skit med våra nya svenska vänner Totta och Lisa. Det var lite öl och lite bra musik, lagom för en måndagskväll.
Idag har jag och Emil betalat hyran för juli och samtidigt passat på att förlänga vårt hyreskontrakt med två månader. Vilket betyder att vi som tidigast är hemma någon gång i november. Det känns kanon. Igår snackade jag med min distriktschef och vart lovad heltid från och med nästa vecka. När vi kommer hem från Kalifornien ska jag ta över ordentligt som lageransvarig, känns bra.
Nu sitter vi och kollar Spanien - Portugal, känns som det kan bli en bra match. Heja Spanien. Både jag och Emil jobbar kväll idag så Ralle ska försöka underhålla sig själv, jag gissar på att han kommer sitta och spela PES med de brasilianska 17-åringarna.
Ciao.
Idag har jag och Emil betalat hyran för juli och samtidigt passat på att förlänga vårt hyreskontrakt med två månader. Vilket betyder att vi som tidigast är hemma någon gång i november. Det känns kanon. Igår snackade jag med min distriktschef och vart lovad heltid från och med nästa vecka. När vi kommer hem från Kalifornien ska jag ta över ordentligt som lageransvarig, känns bra.
Nu sitter vi och kollar Spanien - Portugal, känns som det kan bli en bra match. Heja Spanien. Både jag och Emil jobbar kväll idag så Ralle ska försöka underhålla sig själv, jag gissar på att han kommer sitta och spela PES med de brasilianska 17-åringarna.
Ciao.
måndag 28 juni 2010
Riot Van
Nämen, två inlägg på två dagar, klockorna står stilla.
Men för att försöka hålla upp det här så kallande bloggandet är det väl lika bra att satsa hårt direkt. Just nu sitter jag, Emil och Ralle på vår patio och tar en kall McClays. Blir kanske en liten miniutgång ikväll, skyller på att vi ska fira Brasiliens vinst, eller nåt, typ.
Har spenderat dagen städande efter helgens eskapader. Sopat glas och fixat och donat osv. Sen hade vi så mycket att ta igen efter allt som inte gjordes i helgen att jag glömde äta lunch, det är inte ofta ska ni veta mina vänner. Tog igen det med en fantastisk angus-burgare på ett ställe här i närheten. Tog en liten kvällspromenad i solen för att visa Ralle gay-village. Han funderar på att flytta dit låter han hälsa.
Nu ska jag lyssna på "Dum av Dig" med Daniel Adams-Ray för sjuhundraelfte gången.
Så det så.
Men för att försöka hålla upp det här så kallande bloggandet är det väl lika bra att satsa hårt direkt. Just nu sitter jag, Emil och Ralle på vår patio och tar en kall McClays. Blir kanske en liten miniutgång ikväll, skyller på att vi ska fira Brasiliens vinst, eller nåt, typ.
Har spenderat dagen städande efter helgens eskapader. Sopat glas och fixat och donat osv. Sen hade vi så mycket att ta igen efter allt som inte gjordes i helgen att jag glömde äta lunch, det är inte ofta ska ni veta mina vänner. Tog igen det med en fantastisk angus-burgare på ett ställe här i närheten. Tog en liten kvällspromenad i solen för att visa Ralle gay-village. Han funderar på att flytta dit låter han hälsa.
Nu ska jag lyssna på "Dum av Dig" med Daniel Adams-Ray för sjuhundraelfte gången.
Så det så.
söndag 27 juni 2010
Det här med att blogga..
.. har ju aldrig riktigt varit min grej. Vadå, har ni hört den förut? Ja just ja.
Men här sitter jag ju på mina höga hästar och kritiserar andras bloggar på diverse statusuppdateringar så då måste man väl någon, en endaste, gång leverera lite själv. Det här med att kasta glashus och så vidare.
Vi är fortfarande här. Oroa er inte.
År 2010 har hittills varit väldigt mycket upp-och-ner. Hade mitt efternamn varit Dorian och jag varit en karaktär i en fantastisk tv-serie hade jag förmodligen sagt att "It feels like I'm on this emotional rollercoaster...".
Jag har förlorat och jag har vunnit.
Jag har förlorat en fantastisk far. En käftsmäll som jag inte riktigt tror går att beskriva hur mycket man än försöker. Som tur var kan faktiskt det här med att skriva ibland vara ganska skönt. Att få ut sig i alla fall lite av det här som ligger någonstans inom en och bara sjuder. Men mer behövs egentligen inte säga. Han var den bästa pappa någon liten puppe kunnat önska sig och jag älskar honom över allt annat. Men jag saknar honom, något så fruktansvärt. Saudade, som en brasse skulle sagt. <3
Ja just ja, på tal om brassar, jag har ju vunnit också. Någonstans där mitt i all oreda och kaos så fick jag istället ett gäng nya familjemedlemmar. Mina brasilianska bröder. Precis som Rasmus sade just innan han somnade in här bakom mig; "Dem är så himla ödmjuka dem där brassarna".
22 juni 2010, 11.14 PM.
Jag konstaterar att jag ska gå och lägga mig och säger godnatt till brassarna, hinner bara halvvägs till tandborstningen innan jag hör sjungande bakom mig. Felipe och Rodrigo kommer in med tårta. "Vi försökte hålla dig vaken till midnatt men det är ju tekniskt sett din födelsedag i Sverige just nu!". Sötare än socker. Dem har verkligen blivit en del av mitt liv och jag är oerhört glad över att ha dem som grannar, mina brasilianska bröder. Meus irmãos.
Jag hann ju fylla år där också ja, 23 år, grattis till mig. Det är ju inte riktigt samma sak att fylla år nu som det var förut, men livet trallar ju på och äldre blir man, vare sig man vill eller inte.
Annars är mycket som det var förut här i T.O. Jag jobbar vidare på Foot Locker, detta skämt till arbetsplats, och gnatar om timmar och arbetssysslor osv. Som tur var har jag rätt fantastiska arbetskamrater vilket gör att dagarna rullar på rätt bra även om man ibland kan fettröttna på detta förbannande säljande.
Emil jobbar vidare på sin restaurang, med sitt skämt till chef, men han biter ihop som den hjälte han är och gnetar på. Emil är ju underbar, för er som inte redan visste det, kanske blir man lite överdramatisk såhär på sentimmen när man bara sovit 4 timmar natten innan, men vad glad jag är att vi åkte hit tillsammans, och jag kan bara tacka han för alla skratt och allt stöd.
Saker som hänt annars i Toronto och våra liv den senaste tiden:
* G20 möte i downtown Toronto = brinnande polisbilar, sönderslagna skyltfönster (bland annat manglade dem min butik i lördags) och rent allmänt en cirkus nere på stan med poliser och demonstranter.
* Midsommarafton i svensk anda. Jag träffade två svenska tjejer som råkade svänga in på Foot Locker. Tillsammans firade vi midsommar på vår patio med våra brassar. Vi smaskade sill, potatis, knäckebröd, gravad lax osv. Det var en härlig succé! Kul med lite nya svenska bekantskaper dessutom! (Träffade dessutom en annan svensk i sill-disken på IKEA!)
* Rasmus lyckades efter mycket om och men hitta hit i onsdags. Han ligger just nu och sussar i en säng bakom min bäddsoffa. Vi har inte direkt hunnit visa han stan på grund av G20 men han är här i mer än en vecka till så vi ska nog hinna ta oss runt. I helgen har det förutom midsommar mest blivit hängandes med brassarna och diverse fotbolls-tvspels-turneringar.
* Rodrigo har fått besök av sin 17-åriga kusin och hans kompis. Haha. Dem ska plugga engelska här i en månad, sköna grabbar. Vart lite chockade när dem kom upp till vår patio och fick syn på vårt ölflasksförråd som bara växer och växer. Är uppe i runt 400 flaskor tror jag (smågrabbarna vart så fascinerade att dem räknade alla flaskor), Rodrigo har tjatat om nån vän med en bil som ska hjälpa oss att panta men jag vet inte om han bara lyssnat på Håkan H för mycket på sistonde.
Ja ni, vilket jobbigt jävla blogginlägg tänker ni nu. Haha. Där fick ni något att bita i. Och för att dra en härlig gammal mening som är lika uttjatad som den jag öppnar med, jag ska försöka bättre mig. Ska på riktigt försöka skriva mer. Mest för att min fantastiska mamma (som jag vägrar låta skaffa facebook) ska kunna se vad jag gör här borta på andra sidan jorden.
Nu ska jag sova i alla fall, det är en sak som är säker. Börjar jobba 7AM imorgon bitti (that's a first!). Ska sopa glas och fixa och dona i butiken efter helgens rabalder. För övrigt kan ju alla demonstranter gå och dra något gammalt över sig. Visst, ni 10% som faktiskt tror att politikerna lyssnar och faktiskt försöker få ut ett budskap, big up, cred till er. Men ni andra 90% som bara vill ha en ursäkt till att fuck things up, seriöst, väx upp. Ett gäng överemotionella tonåringar som spenderar 99% av sin tid sittandes på diverse internetforum och spy galla över saker dem egentligen inte ens förstår sig på, än mindre faktiskt har konkreta lösningar eller svar på. För att helt plötsligt få chansen att slå sönder saker tillsammans med andra likasinnade bara för the fun of it. Våga åtminstone stå för det du gör och ta av dig den där palestinasjalen du har på dig, som du ju dessutom har handlat i butiken du PRECIS slog sönder skyltfönstret på, din dubbelmoraliska fjant. Sådärja, fick jag ut aggressioner också, kan alltid behövas. Mest tycker jag bara synd om dessa små små små människor.
Näst på schemat för våra liv står ju i alla fall att hänga med Ralle höst upp. Han åker hem den 6.e och samma dag kommer Emils pappa och styvmor. De är här till den 13.e och dagen efter det far vi iväg. Kalifornien väntar. Vi flyger till San Francisco den 14.e juli och där möter vi uppe med Felix och Hampe. Sen väntar en tre veckors road trip genom Kalifornien. Flyger hem den 4.e augusti från L.A. Ska bli tokfett, en resa som varit en dröm så fruktansvärt länge.
MEN, nu ska jag sova (jag lurades tydligen bara förut).
Om någon orkat läsa så här långt, tack! Jag älskar er. God natt.
/John Sweden, som de kallar mig på jobbet.
Men här sitter jag ju på mina höga hästar och kritiserar andras bloggar på diverse statusuppdateringar så då måste man väl någon, en endaste, gång leverera lite själv. Det här med att kasta glashus och så vidare.
Vi är fortfarande här. Oroa er inte.
År 2010 har hittills varit väldigt mycket upp-och-ner. Hade mitt efternamn varit Dorian och jag varit en karaktär i en fantastisk tv-serie hade jag förmodligen sagt att "It feels like I'm on this emotional rollercoaster...".
Jag har förlorat och jag har vunnit.
Jag har förlorat en fantastisk far. En käftsmäll som jag inte riktigt tror går att beskriva hur mycket man än försöker. Som tur var kan faktiskt det här med att skriva ibland vara ganska skönt. Att få ut sig i alla fall lite av det här som ligger någonstans inom en och bara sjuder. Men mer behövs egentligen inte säga. Han var den bästa pappa någon liten puppe kunnat önska sig och jag älskar honom över allt annat. Men jag saknar honom, något så fruktansvärt. Saudade, som en brasse skulle sagt. <3
Ja just ja, på tal om brassar, jag har ju vunnit också. Någonstans där mitt i all oreda och kaos så fick jag istället ett gäng nya familjemedlemmar. Mina brasilianska bröder. Precis som Rasmus sade just innan han somnade in här bakom mig; "Dem är så himla ödmjuka dem där brassarna".
22 juni 2010, 11.14 PM.
Jag konstaterar att jag ska gå och lägga mig och säger godnatt till brassarna, hinner bara halvvägs till tandborstningen innan jag hör sjungande bakom mig. Felipe och Rodrigo kommer in med tårta. "Vi försökte hålla dig vaken till midnatt men det är ju tekniskt sett din födelsedag i Sverige just nu!". Sötare än socker. Dem har verkligen blivit en del av mitt liv och jag är oerhört glad över att ha dem som grannar, mina brasilianska bröder. Meus irmãos.
Jag hann ju fylla år där också ja, 23 år, grattis till mig. Det är ju inte riktigt samma sak att fylla år nu som det var förut, men livet trallar ju på och äldre blir man, vare sig man vill eller inte.
Annars är mycket som det var förut här i T.O. Jag jobbar vidare på Foot Locker, detta skämt till arbetsplats, och gnatar om timmar och arbetssysslor osv. Som tur var har jag rätt fantastiska arbetskamrater vilket gör att dagarna rullar på rätt bra även om man ibland kan fettröttna på detta förbannande säljande.
Emil jobbar vidare på sin restaurang, med sitt skämt till chef, men han biter ihop som den hjälte han är och gnetar på. Emil är ju underbar, för er som inte redan visste det, kanske blir man lite överdramatisk såhär på sentimmen när man bara sovit 4 timmar natten innan, men vad glad jag är att vi åkte hit tillsammans, och jag kan bara tacka han för alla skratt och allt stöd.
Saker som hänt annars i Toronto och våra liv den senaste tiden:
* G20 möte i downtown Toronto = brinnande polisbilar, sönderslagna skyltfönster (bland annat manglade dem min butik i lördags) och rent allmänt en cirkus nere på stan med poliser och demonstranter.
* Midsommarafton i svensk anda. Jag träffade två svenska tjejer som råkade svänga in på Foot Locker. Tillsammans firade vi midsommar på vår patio med våra brassar. Vi smaskade sill, potatis, knäckebröd, gravad lax osv. Det var en härlig succé! Kul med lite nya svenska bekantskaper dessutom! (Träffade dessutom en annan svensk i sill-disken på IKEA!)
* Rasmus lyckades efter mycket om och men hitta hit i onsdags. Han ligger just nu och sussar i en säng bakom min bäddsoffa. Vi har inte direkt hunnit visa han stan på grund av G20 men han är här i mer än en vecka till så vi ska nog hinna ta oss runt. I helgen har det förutom midsommar mest blivit hängandes med brassarna och diverse fotbolls-tvspels-turneringar.
* Rodrigo har fått besök av sin 17-åriga kusin och hans kompis. Haha. Dem ska plugga engelska här i en månad, sköna grabbar. Vart lite chockade när dem kom upp till vår patio och fick syn på vårt ölflasksförråd som bara växer och växer. Är uppe i runt 400 flaskor tror jag (smågrabbarna vart så fascinerade att dem räknade alla flaskor), Rodrigo har tjatat om nån vän med en bil som ska hjälpa oss att panta men jag vet inte om han bara lyssnat på Håkan H för mycket på sistonde.
Ja ni, vilket jobbigt jävla blogginlägg tänker ni nu. Haha. Där fick ni något att bita i. Och för att dra en härlig gammal mening som är lika uttjatad som den jag öppnar med, jag ska försöka bättre mig. Ska på riktigt försöka skriva mer. Mest för att min fantastiska mamma (som jag vägrar låta skaffa facebook) ska kunna se vad jag gör här borta på andra sidan jorden.
Nu ska jag sova i alla fall, det är en sak som är säker. Börjar jobba 7AM imorgon bitti (that's a first!). Ska sopa glas och fixa och dona i butiken efter helgens rabalder. För övrigt kan ju alla demonstranter gå och dra något gammalt över sig. Visst, ni 10% som faktiskt tror att politikerna lyssnar och faktiskt försöker få ut ett budskap, big up, cred till er. Men ni andra 90% som bara vill ha en ursäkt till att fuck things up, seriöst, väx upp. Ett gäng överemotionella tonåringar som spenderar 99% av sin tid sittandes på diverse internetforum och spy galla över saker dem egentligen inte ens förstår sig på, än mindre faktiskt har konkreta lösningar eller svar på. För att helt plötsligt få chansen att slå sönder saker tillsammans med andra likasinnade bara för the fun of it. Våga åtminstone stå för det du gör och ta av dig den där palestinasjalen du har på dig, som du ju dessutom har handlat i butiken du PRECIS slog sönder skyltfönstret på, din dubbelmoraliska fjant. Sådärja, fick jag ut aggressioner också, kan alltid behövas. Mest tycker jag bara synd om dessa små små små människor.
Näst på schemat för våra liv står ju i alla fall att hänga med Ralle höst upp. Han åker hem den 6.e och samma dag kommer Emils pappa och styvmor. De är här till den 13.e och dagen efter det far vi iväg. Kalifornien väntar. Vi flyger till San Francisco den 14.e juli och där möter vi uppe med Felix och Hampe. Sen väntar en tre veckors road trip genom Kalifornien. Flyger hem den 4.e augusti från L.A. Ska bli tokfett, en resa som varit en dröm så fruktansvärt länge.
MEN, nu ska jag sova (jag lurades tydligen bara förut).
Om någon orkat läsa så här långt, tack! Jag älskar er. God natt.
/John Sweden, som de kallar mig på jobbet.
onsdag 26 maj 2010
Att korsa hav.
Jag var nio år första gången jag korsade atlanten. Det var hösten -96 och jag tyckte dem kunde spela Will Smiths "Miami" när vi landade med flyget. USA - landet man bara sett på TV. Förhoppningar och förväntningar. Vi spelade minigolf på världens största minigolfbana (åtminstone enligt skylten), vi kollade NHL-hockey, vi shoppade i ett köpcentrum så stort att vid varje ingång välkomnade en vänlig röst en till den blå delfinens, eller kanske den gula sjöhästens, ingång. Vi åt snabbmat, åh som vi åt snabbmat. Arby's, KFC, Wendy's, Taco Bell, Pizza Hut och så vidare. Det var min oskuldsresa till Nordamerika och jag var frälst.
Det tog bara ett år, sedan åkte vi tillbaka igen, och igen, och igen, och igen, och igen - och igen.
Jag var tretton år när jag först skådade min nuvarande hemstad. Hockeystaden. Mats Sundins stad. Jag minns hur jag tittade uppåt mot alla skyskrapstoppar och förundrades över höjderna. Det var något speciellt med den här staden, kanske kände jag redan då att vi skulle skriva mer historia ihop, Toronto och jag. Vi återkom hit två gånger till tillsammans, dessutom vart det en resa till den fantastiska staden Vancouver, som jag hoppas att jag får återse snart igen.
Du tog mig dit, du tog mig hit, du tog mig runt.
29 gånger. Så många gånger har jag korsat atlanten. 22 av dem har du suttit bredvid. Vid sju av dem, framförallt igår, har du varit med mig i sinnet.
Du, du som lärde mig att korsa hav.
Det tog bara ett år, sedan åkte vi tillbaka igen, och igen, och igen, och igen, och igen - och igen.
Jag var tretton år när jag först skådade min nuvarande hemstad. Hockeystaden. Mats Sundins stad. Jag minns hur jag tittade uppåt mot alla skyskrapstoppar och förundrades över höjderna. Det var något speciellt med den här staden, kanske kände jag redan då att vi skulle skriva mer historia ihop, Toronto och jag. Vi återkom hit två gånger till tillsammans, dessutom vart det en resa till den fantastiska staden Vancouver, som jag hoppas att jag får återse snart igen.
Du tog mig dit, du tog mig hit, du tog mig runt.
29 gånger. Så många gånger har jag korsat atlanten. 22 av dem har du suttit bredvid. Vid sju av dem, framförallt igår, har du varit med mig i sinnet.
Du, du som lärde mig att korsa hav.
onsdag 5 maj 2010
We Never Went To Church.
En generation av omladdningar.
Eller hur. Ladda om. Det har alltid varit så enkelt. När man förlorat den där avgörande matchen på Football Manager, eller på PES eller FIFA. Så har man, när ingen tittat, svurit för sig själv och stängt av, laddat om.
När man kört av vägen i det där avgörande racet, när man fastnat någonstans i det där kluriga spelet eller när man inte fixat det där sista uppdraget i GTA. Lösning - ladda om.
Att ladda om - lösningen som alltid funnits där. Nu finns den inte längre. Någonstans känns det ändå som att det bara skulle vara att ladda om, så kommer allt vara som vanligt. Någonting gick helt enkelt fel med den här sparningen. Tyvärr har livet ingen ladda-om-funktion, man får helt enkelt spela vidare. Spela vidare på en sparning som, just nu, inte alls känns lika skoj som för ett tag sen.
Som tur vad har livet andra funktioner som är bättre än ett tv-spel. Som när du gjort det där snygga målet i FIFA, eller den där volten i GTA, och glömt spara. Man kan återberätta till sin vän i kanske ett par dagar men sen försvinner det där målet, den där volten. Kroppens sparningar däremot, minnena, finns på något sätt alltid kvar. Som någon slags autosave har jag nu istället tusentals minnen från fina stunder. Det är dit man får försvinna när allting annat känns tomt.
We've been around dad. Jag har sett saker många andra missat, tack vare Dig. Och alla dem minnena kommer jag aldrig glömma. Och jag kommer aldrig sluta älska Dig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)