Pojken och drömmar.

I drömmen står han i en butik. Han känner igen butiken, han har varit där förut. Men det är ändå inte samma butik. Hyllorna är tomma, väggarna kala. Det osar av hopplöshet. Bakom disken står flickan. Han känner igen henne, han har sett henne förut. Men det är ändå inte samma flicka.

Pojken blinkar.

I verkligheten sitter han i sin soffa. Missfärgad och trasig. Den har varit med ett tag, tänker pojken. Precis som jag. Han stirrar på en datorskärm. Det känns som timmar. Samma ställe på skärmen, där ingeting hänt för evigt. I bakgrunden hörs Mike Skinners röst. Han sjunger om drömmar. Pojken tänker på drömmen.

Pojken blundar.

Tillbaka i drömmen. Det är nu framtid. Fast det har liksom redan hänt. Pojken tittar upp, får ögonkontakt. Flickan tittar ner på en datorskärm. Hon väntar på någonting Har han redan frågat något? Hon tittar upp. Ger honom en svårläst blick. Han tittar ner i marken. Gråa kakelplattor. Han kan svära på att han varit här förut. Nej tyvärr, säger flickan, vi har slut. Pojken tittar upp. På vadå? Stammar han fram. Flickan ser honom djupt i ögonen. Som att hon förstår att han egentligen är någon helt annanstans. Det du söker, svarar hon, lyckliga slut.

Pojken öppnar ögonen.

Någonting har hänt där han stirrat. Pricken är inte grön längre. Någon är offline. Mike Skinner sjunger om något annat nu. Pojken lyssnar inte längre. Han stänger igen datorn. Kanske imorgon, tänker han, innan han kryper ner under täcket.

Kanske imorgon.