Allting var så enkelt då.

När jag var liten hade jag en världskarta bredvid sängen. Jag kommer ihåg när jag och far hämtade hem den. Jag minns inte när, varifrån eller hur men jag minns klart hur jag vi lyfte ur pappbiten med världen på från hans bil. När jag inte kunde somna brukade jag tävla mot mig själv i att kunna namn på flaggor. Jag var ganska bra på T och framåt för det var där jag låg med huvudet.

Världen.

Jag fantiserade om vilka platser jag skulle besöka. Drömde mig bort till små öar mitt ute i haven med konstiga namn. Såg framför mig milslånga sandstränder. En dag så, en dag.

Det var en sån där klassisk världskarta. Grönland såg gigantiskt ut. Nya Zealand var på med på båda kanterna. Och så alla färger. Alla länder hade olika färger. Jag brukade ligga om kvällarna och stirra på kartan. Tänka att alla länder med samma färg var i samma lag. Sen tävlade de mot varandra i diverse sporter. Jag minns att Sveriges färg skulle fått ihop ett rätt schysst hockeylag, har för mig att vi hade både Ryssland och antingen USA eller Canada. Fotbollsmässigt såg det sämre ut dock. Där tror jag Danmark hade ett litet vassare gäng. Minns jag rätt hade de både Italien och Brasilien.

Det var i mitten av 90-talet och ens största bekymmer var vilken färg Sverige hade på kartan eller var Seychellerna låg nu igen.

Allting var så enkelt då.