Att korsa hav.

Jag var nio år första gången jag korsade atlanten. Det var hösten -96 och jag tyckte dem kunde spela Will Smiths "Miami" när vi landade med flyget. USA - landet man bara sett på TV. Förhoppningar och förväntningar. Vi spelade minigolf på världens största minigolfbana (åtminstone enligt skylten), vi kollade NHL-hockey, vi shoppade i ett köpcentrum så stort att vid varje ingång välkomnade en vänlig röst en till den blå delfinens, eller kanske den gula sjöhästens, ingång. Vi åt snabbmat, åh som vi åt snabbmat. Arby's, KFC, Wendy's, Taco Bell, Pizza Hut och så vidare. Det var min oskuldsresa till Nordamerika och jag var frälst.

Det tog bara ett år, sedan åkte vi tillbaka igen, och igen, och igen, och igen, och igen - och igen.

Jag var tretton år när jag först skådade min nuvarande hemstad. Hockeystaden. Mats Sundins stad. Jag minns hur jag tittade uppåt mot alla skyskrapstoppar och förundrades över höjderna. Det var något speciellt med den här staden, kanske kände jag redan då att vi skulle skriva mer historia ihop, Toronto och jag. Vi återkom hit två gånger till tillsammans, dessutom vart det en resa till den fantastiska staden Vancouver, som jag hoppas att jag får återse snart igen.

Du tog mig dit, du tog mig hit, du tog mig runt.

29 gånger. Så många gånger har jag korsat atlanten. 22 av dem har du suttit bredvid. Vid sju av dem, framförallt igår, har du varit med mig i sinnet.

Du, du som lärde mig att korsa hav.

We Never Went To Church.

En generation av omladdningar.

Eller hur. Ladda om. Det har alltid varit så enkelt. När man förlorat den där avgörande matchen på Football Manager, eller på PES eller FIFA. Så har man, när ingen tittat, svurit för sig själv och stängt av, laddat om.
När man kört av vägen i det där avgörande racet, när man fastnat någonstans i det där kluriga spelet eller när man inte fixat det där sista uppdraget i GTA. Lösning - ladda om.

Att ladda om - lösningen som alltid funnits där. Nu finns den inte längre. Någonstans känns det ändå som att det bara skulle vara att ladda om, så kommer allt vara som vanligt. Någonting gick helt enkelt fel med den här sparningen. Tyvärr har livet ingen ladda-om-funktion, man får helt enkelt spela vidare. Spela vidare på en sparning som, just nu, inte alls känns lika skoj som för ett tag sen.

Som tur vad har livet andra funktioner som är bättre än ett tv-spel. Som när du gjort det där snygga målet i FIFA, eller den där volten i GTA, och glömt spara. Man kan återberätta till sin vän i kanske ett par dagar men sen försvinner det där målet, den där volten. Kroppens sparningar däremot, minnena, finns på något sätt alltid kvar. Som någon slags autosave har jag nu istället tusentals minnen från fina stunder. Det är dit man får försvinna när allting annat känns tomt.

We've been around dad. Jag har sett saker många andra missat, tack vare Dig. Och alla dem minnena kommer jag aldrig glömma. Och jag kommer aldrig sluta älska Dig.

Samba samba disco disco

Hallå där.

Varit riktigt dålig på att uppdatera jag vet, men skyller på att det här med blogg och så aldrig varit min grej. Men ska försöka att sammanfatta lite vad som hänt sen sist.

Det var väl förra lördagen jag skrev senast tror jag. Vi åkte upp och hälsade på Katarina och Dave. Det var riktigt trevligt. Vi åt en god middag, pratade och hade allmänt väldigt trevligt. Kom hem ganska tidigt och gjorde väl egentligen inget mer än att vi gick och lade oss.

Söndagen och måndagen hände inte direkt något speciellt tror jag. Jag förberedde mig mest för att börja jobba och Emil sökte en massa jobb. Inte mycket mer än så om jag minns rätt.

Tisdagen jobbade jag min första dag på Footlocker. Det gick bra, det är rätt skoj ändå. Ganska stressigt och rätt krävande ändå, dem är på mig hela tiden om att sälja sälja sälja. Det ska säljas sulor, det ska säljas sprayar, det ska säljas strumpor och jackor och tröjor och byxor men framförallt såklart skor skor skor. Jag är väl inte riktigt van vid den där säljgrejen, det var ju inte direkt så att Nille stod bakom ryggen och skrek HUSTLE HUSTLE HUSTLE och gormade om att jag skulle sälja på kunden extra allt. Men man kommer väl in det allt eftersom. Jag jobbade onsdag och torsdag också och det känns ändå rätt bra nu. Rätt overkligt ändå, att faktiskt gå omkring och snacka engelska hela dagarna, haha.

På onsdagen hade vi tänkt gå ut och ta ett par öl i och med att det var St. Patricks Day och i stort sett halva Toronto tror att dem är irländare, i all fall just den dagen. Men Emil lyckades på nåt sätt få en arbetsintervju som även vart ett provjobb, som även vart ett jobb (!) så jag gick istället ut med Greg, Ingemars brother-in-law, som vi tog en öl med helgen innan. Det var trevligt, träffade en massa roligt folk, bland annat en svensk vid namn Nippe (Nils-Petter).

Onsdagens höjdpunkt var ju dock Emils jobb. Det ringde på hans mobil och det visade sig vara en restaurang som han skickat sitt CV till. Han gick dit på intervju om dem gillade väl det dem såg för han fick komma tillbaka och provjobba samma kväll. Återigen gjorde han uppenbarligen succé för jobbet är nu hans. Han arbetar som Busser/Foodrunner vilket typ innebär att han går ut med mat, plockar undan och ser till att allt ser ut som det ska typ. Riktigt stekig restaurang dessutom: http://lucienrestaurant.com/. Enda som är lite tråkigt är att han jobbar kvällar och jag främst förmiddagar. Men ändå, vi har båda jobb!

På torsdagen jobbade jag för att sen möta upp med Magnus. Vi gick till en liten restaurang och där mötte vi upp med Kalle. En annan svensk som Magnus känner. Även Emil kom när han jobbar klart och vi satt där ett tag och drack öl och surrade, det var väldigt trevligt.

Fredagen kom så och Emil skulle jobba (hela helgen). Så jag hade på torsdagen socialiserat lite med våran brasilianska granne. Vi pratade ett tag och jag sade att om dem hittar på något kul får han gärna knacka på för jag kommer vara solo hela helgen. Sprang sen in i honom på fredagen och han sa att det kanske skulle komma över lite folk, han skulle i så fall höra av sig. Emil gick till jobbet och vid 8-tiden knackade Rodrigo (som brassegrannen heter) på och fråga om jag ville komma över. Det visade sig att Rodrigo bor med två andra brassar, en kille, Rafael, och en tjej, Paula. Det var dessutom tre andra killar där. Så vi lyssnade på musik och drack och precis när vi skulle röra oss ut mot en klubb kom Emil. Så vi väntade in honom och tillsammans åkte vi till Circa, en ganska stor nattklubb i The Entertainment District. Där dansade vi hela natten lång och somnade rätt sent efter en liten efterfest hos brassarna.

På lördagen väcktes vi av Lena som ringde och sade att det var påskbasar i svenska kyrkan. Så vi hoppade i kläder och tog tuben upp. Där träffade vi Lena och Claes och åt köttbullsmackor. Vi rörde oss hemmåt, surrade med brassarna som skulle till en bbq-fest och bjöd med oss. Vädret vart dock dåligt så vi stannade hos dem för att föra inför kvällen. Jag, Emil och Rodrigo tog sen en taxi till en klubb en bit västerut. Detta ställe var mer en pub/bar/klubb än ren nattklubb. Där träffa vi i alla fall ett par av grabbarna från kvällen innan, några nya brassar, en fransman och en mexikan. Blandad skara. Vi dansade och festade och Emil lyckades till och med få dit en tjej från kvällen innan. En tjej som han idag var på dejt med, och det verkade gått bra som dem ska nog ses igen. Se där va, lite mer än en månad här och jobb, lägenhet och Emil kilar så gott som stadigt, hahaha. Vi slocknade hur som rätt sent lördag också efter en liten efterfest hos brassarna.

Söndag - måndag har vi egentligen bara tagit det lugnt. Emil jobbade i och för sig igår. Men mer än så har vi inte åstadkommit. Mest bara hämtat oss efter helgen. Tvättat och städat osv. Och så var ju Emil på dejt idag.

Resten av veckan blir mest jobb. Jag jobbar tisdag-torsdag, och förhoppningsvis lite mer, och Emil jobbar typ hela veckan ut. Enda planerna innefattar lite bio, hjälpa till att flytta på lördag, och såklart en massa disco till helgen.

Säkerligen en massa stavfel i denna text men är dödens trött och orkar inte gå igenom. Världens längsta också, ska verkligen försöka uppdatera mer frekvent, men känns som jag skriver det i slutet av varje text.

Oh well, måste sova nu, ska upp och jobba rätt tidigt imorn. Hoppas allt är bra med alla hemma. Här rullar det på i ganska bra takt nu, känns som vi kommit in i ett normalt liv. Som hemma - fast här. Typ.


O beijo na boca é coisa do passado, a moda agora é, é namorar pelado.

Yupp yupp.

Hallo.

How y'all doing. Här rullar det på. Veckan har gått rätt fort men vi har egentligen inte gjort så mycket. Var på bio i tisdags och såg Brooklyns Finest. Rätt bra faktiskt, bra skådisar, framförallt kul att se Richard Gere i en lite annorlunda roll för att vara han. Tät jävla finale på hela filmen också, helt klart sevärd.

Onsdags tog vi det mest lugnt, om jag minns rätt. Dagens höjdpunkt var ju när managern från Footlocker ringde. Så nu har man jobb i alla fall, ska bli skönt. Få lite normal dygnsrytm osv. Börjar på tisdag och kommer åtminstonde få tre dagar i veckan, förhoppningvis mer senare. Känns bra. Vi firade väl med lite FM och The Wire.

I torsdags tog vi un überpromenad runt halva jäkla stan. Gick non-stop i tre timmar och bara snackade skit. Sen mötte vi upp Magnus och gick och åt på Red Lobster. Det var både väldigt gott och väldigt trevligt. Det är inte så fasligt dyrt ändå, vi delade på en stor skaldjurs-nachos-tallrik till förrätt, sen en öl och en skaldjurstallrik bestående av en marinerad hummerstjärt och sex vitlöksmarinerade jumboräkor med smält cheddar på, allt på en risbädd med lite grönsaker till. Innan det fick man riktigt gott bröd och en ceasarsallad. Hela kalaset landade med dricks och allt på $45 var. Alltså drygt 315:-. Då var det ändå förrätt, försallad och bröd, mycket mat, öl och dricks. Helt klart överkomligt. Kanske inget man gör en gång i veckan men nån gång sådär för att fira. Efter maten gick vi till en pub en stund och surrade lite skit med Magnus, mer än trevligt var det.

Igår var det riktigt skitväder, regn och blåst. Vi var dock tvugna att trotsa ovädret för att ge oss ut och byta säsong av The Wire. Dyngsura masade vi oss fram och tillbaka till Queen Video. Väl hemma fixade vi i ordning oss och förade lite lätt. Tanken var att dra västerut till en klubb där Simian Mobile Disco skulle lira men i och med det tråkiga vädret var vi inte så sugna. Istället messade jag Greg, Ingemars brother-in-law a.k.a. svåger. Så vi mötte upp med honom och ett par vänner till han för en öl nere vid vattnet, nära där han bor. Det var trevligt att få träffa honom och få prata med lite nya människor. Efter en öl skulle han hem så vi sa hejdå och tog en taxi till en pub/klubb som han tipsa om, samma ställe som jag och P var på i somras när vi var i Toronto. Det var rätt bra drag och mycket folk men varken jag eller Emil var väl i party-mode. Vi stod mest och spanade på alla fulla hockeykillar, de finns i överflöd. Sen tog vi en promenad hem i regnet med en låda lökringar som sällskap.

Idag har vi startat dagen med en ordentlig frukost. 2 skivor bacon, 2 korvar, 1 skiva skinka, 2 vändstekta ägg och 2 amerikanska pannkakor. Snacka om en frukost att bygga en dag på. Proppmätt sitter jag nu här och väntar på att Emil ska bli klar i duschen. Vi ska fixa oss och åka upp till Leslie för att möta Lena. Sen ska vi åka ut och hälsa på Katarina, Dave och lilla Wyatt. Det ska bli trevligt.

Sådär, nu var Emil klart så jag ska hoppa in. Vi har inte kommit till det stadiet där vi duschar ihop än, men tro mig, det lär komma. Haha. Hoppas alla mår bra där hemma och att våren börjar komma till Sverige.

Over and out.

Yeah, I'm working, to make butter for my piece of bun.

Smakar rätt bra i munnen. Börjar på tisdag. Kommer få minst tre dagar i veckan till att börja med. Nu gäller det bara att imponera, men vafan, vi pratar ju om mig, klart jag kommer imponera. BOOYAA!

Disco Disco Good Good

Allrighty, ska försöka bättra mig på uppdateringarna här, bloggande har ju inte direkt varit min grej tidigare. Anywhooooo.

Helgen var rätt händelserik i alla fall.

Fredagen började med att jag knatade iväg till Footlocker ett par kvarter bort. I onsdags när vi var ute och letade jobb pratade jag med biträdande butikschefen och han sa att dem kanske behövde folk, men att jag skulle prata med managern, som skulle jobba på fredagen. Så sagt och gjort, jag gick dit och pratade med honom och han visade sig vara riktigt trevlig. Vi snackade en stund om min situation och allt och bestämde att jag skulle komma tillbaka på måndagen för en mer riktig arbetsintervju. Dessutom brukade distriktschefen vara där på måndagar så då kunde han intervjua mig också.

Jag lämnade butiken vid gott mod och mötte upp med Emil och Chrille på Eaton Center för lite lunch. Efter lunchen tog vi en promenad på queen street i den stekade solen. Det har varit riktigt bra väder de senaste dagarna. Varm sol och ett gäng plusgrader. Vi njöt av vädret så pass att vi tog ett stopp på en uteservering för ett par öl. Efter att ha gått bort till queen video och hämtat the wire säsong 3 tog vi spårvagnen hem till oss. Väl där tog vi oss ett par groggar till lite bra musik och väntade in Magnus och hans tjej Anna. Vid 7-tiden började vi röra oss ner mot Air Canada Centre, där planen var att haffa oss lite billiga biljetter till basketen. Efter mycket förhandlade med diverse hajar lyckades vi förhandla ner priset per biljett till $25, runt 170:-. Vi kom in nånstans i slutet av första quartern. Basketen slog i alla fall hockeyn med hästlängder i spänning och underhållning. Dessutom lyckades våra Raptors vinna mot New York Knicks som var på besök, så det var en succe.

Efter basketen skutta vi in i en taxi och tog oss upp till Dundas Square, ganska nära där vi bor, för att möta upp med ett gäng av Annas vänner. De var riktigt trevliga så vi vart kvar där ett par timmar innan hela gänget beslutade sig för att gå ut och dansa lite. Tjejerna ville till en klubb borta i gay village så vi promenerade i rask takt dit, bara för att väl framme inse att den var stängd. Vet inte riktigt exakt hur det kom sig sen, men vi hamnade i alla fall på ett annat ställe. Vi kom in och jag och Emil hajade till rätt fort, vi var med på att det skulle vara ett gay-ställe, men inte att besökarna skulle vara 98% lesbiska. Det var räääätt spännande. Det var i stort sett drösvis med lesbiska tjejer, en handfull bögar och sen vi. Men som vi röjde på. Vi har ju inte direkt varit "ute"-ute sen vi kom hit så vi dansade av oss en månad. Bäst drag vart det när dem 20 i 3 drog på "All that she wants, is another baby" med Ace of Base. Haha, där snackar vi DISCO. Jag och Emil stapplade sen glada och trötta hemåt när stället stängde, vart stoppade av två prostituerade på vägen hem som erbjöd blåsjobb, till vilka vi vänligt avböjde. Vi tog istället våra favorit-kyckling-vingar och gick upp och tokdäcka. Kom väl i säng runt 3.30.

Fem timmar senare, 8.30, ringde klockan. Just jäklar, vi ska ju jobba hela dagen med Ingemar, perfekt. Så vi hoppade i skitkläder och sprang iväg till tuben. Mötte upp med Ingemar uppe vid Lena, köpte oss ett par bagels och åkte iväg till huset där Ingemar har jobbat. (Där vi fått alla våra möbler ifrån). Där spenderade vi hela dagen med att göra diverse skitjobb. Vi slängde gammal skit i en container, vi målade, vi sopade, vi moppade, vi trashade gamla skåp, vi flyttade möbler osv. osv. Vi höll igång från klockan 10 till 7 på kvällen, men fick lön för mödan, pengar plus en micro. Så nu kan vi göra micro-mat! Ingemar skjutsa sen hem oss och vi tog en pizzaslice innan vi slutkörda ramlade ner i sängen och somna efter ett avsnitt The Wire.

Söndagen gjorde vi verkligen ingenting. Vi sov hur länge som helst, slutkörda efter lördagen, och när vi väl kom upp gjorde vi inte så värst mycket. Vi installerade in micron och fixade med nya byrån som vi också fick. Städade upp lite i lägenheten efter fredagen osv.

Igår gick jag upp och började mentalt peppa mig själv inför intervjun. Efter att ha fixat mig gled jag iväg till footlocker. Det känns som det gick väldigt bra. Hade först en ganska seriös intervju med Jay, managern, innan jag fick träffa John, distriktchefen. Vi pratade mest lite löst om vem jag var och vad jag ville och kunde tillföra osv. Det kändes bra med båda två och det verkar som jag kommer få provjobba ett par gånger och om jag då visar att jag kan sälja skor så ska nog jobbet vara mitt, fantastiskt. Jay ska i alla fall höra av sig i dagarna angående provjobb, så jag håller tummarna här nu. Det vore ju kanon att komma igång lite och få jobba. Mest lallat runt i snart en månad nu. Visst har vi haft mycket annat att fixa, med lägenhet och så vidare. Men det skulle vara skönt att få jobba lite och få mer normal dygnsrytm.

Resten av måndagen spenderades hemma, vi var fortfarande så slutkörda efter helgen. Så det vart mest FM, The Wire och kinakäk från stället nedanför. Rätt skönt faktiskt.

Nu sitter vi och väntar på att Lena ska komma förbi och se hur vi bor. Sen ska vi ge oss ut på en promenad i det fina vädret. Vi ska bland annat förbi en pub där Emil ska lämna in sitt CV, dessutom lämna in en hyrfilm. Får se om vi hittar på något annat skoj också, kanske en bio ikväll.

Sådärja, megauppdatering. Hoppas allt är bra hemma i Sverige med alla.
Felix, Jesper, Hampus - fixa skype för i hel.

XOXO

Sitting courtside, Leafs and Raptors give me high fives-

Who, vilken helg. Ska tokdäcka nu så skriver ett ordentligt inlägg imorgon, men helgen har i alla fall innehållit:

* Rom & Cola
* Basket
* Gayklubb
* Chicken wings
* 5 timmar sömn
* Skitjobb
* The Wire

Livin' large up in here ladies and gents, livin' large indeed.