Och dessa dar, var inte gjorda för mig.

Lördagsnatt och ångestfyllda tankar. Söndag dag och solfyllda skratt.

Upp och ner va, eller hur. Ibland måste man ju ner och gräva för att inse att ytan kanske inte är så jävla långt borta som man tror. Och visst. Ibland är det tufft. Ibland kanske man inte vill vara med. Men det ska mycket till för att man ska blunda och lägga mig på den där rälsen. Livet får nog bjuda upp till ett par danser till.

Jag reste mig på nio och kisade mot solen. En låtsaslillasyster, en kall öl, en av de sista sensommardagarna och ett Argonauts som faktiskt vann. Ibland krävs det kanske inte mer för att man ska inse att livet kanske inte är så dumt i alla lägen.

Söndagsångest, det har vi ju pratat om förut. Inatt känns det som hela, eller ja, uppenbarligen inte hela, svenska folket gick och lade sig med söndagsångest. Oavsett. Vi har alltså röstat in ett främlingsfientligt parti i våran riksdag. Nu ska jag ju inte säga så mycket då jag inte tog mitt ansvar och röstade, även om jag skyller på dåliga förhållanden, egentligen är det ju latheten som spökar. Men hallå. SD i riksdagen, är det verkligen där vi är idag?

Personligen tror jag inte dem kommer få så mycket att säga till om. Alliansen kommer nog svälja stolthet och slicka lite miljöstjärt. Dem är nog ganska på det klara med att det är nåt sorts politiskt självmord att samarbeta med SD. Smygrassarna kommer väl glida med lite här och var under fyra år för att sen, förhoppningsvis, glömmas bort och preskriberas.

Det är mer själva grejen att vi faktiskt röstat in dem. Att jag nu som svensk i ett annat land nästan skäms lite när jag ska säga var är ifrån. Sen är det ju tur att alla nordamerikaner är så obildade, och alltför sällan har en aning om vad som händer på andra sidan atlanten, så egentligen behöver jag nog inte oroa mig.

Men under flera år stötte jag på flera amerikanare som varje gång dem sade var dem var ifrån skämdes på grund av Bush. Nu känns det som att, i varje fall i Europa, där det har förmodligen klingar runt lite, man kommer få säga med skammen i rösten att man är från Sverige, "du vet landet som röstade in ett främlingsfientligt parti i riksdagen".

Menmen, nog med det. Nu är det gjort, och över, och done osv. Och egentligen är jag ju alldeles för opåläst och egentligen alldeles för lat för att ens bry mig. Men till och med jag lackade ur lite ikväll.

Tillbaka till det där livet då. Det finns ju människor som har det värre. Jag har det ju egentligen rätt bra. Det är den där ensamheten bara. Den smyger sig på ibland och framförallt när man är som minst ensam kan man inse att man är som mest ensam. Har man då konsumerat lite alkohol och kommer hem med ensamheten jagandes bakom en kanske man behöver skriva av sig för att den där ensamheten ska bege sig iväg igen. Så.

Men inte ska man dra för stora växlar. Jag är här. Jag vill fortfarande vara med. Bara för att man förlorar en match betyder det inte att säsongen är körd. Bollen är rund osv.

Nu ska jag sova och kontemplera livet. Det känns som att det kan behövas.

Heja Argos.