Love The Way You Lie

God kväll. Det snurrar i min skalle. Fortfarande.

Har varit en lång och händelserik helg. Känner mig trött och småsjuk så det lär inte bli någon skönskrivning till sammanfattning.

Fredags i alla fall då. Till att börja med. Amanda kom ner och vi tog ett par öl på pation innan vi satt oss på en spårvagn österut. Mötte upp med Daniel efter vi klivit av och promenerade hem till honom. Där vart det lite festande och en massa nya bekantskaper. Oerhört trevligt. Tanken var att vi senare skulle vidare till London Tap House, vårt nya favoritställe från förra helgen men på grund av diverse saker som kom emellan vart det aldrig riktigt av. Ingen middag följt av öl, vin och vodka är liksom ingen bra mix. Istället kraschlandade vi på något vänster hemma där Emil tog hand om oss (mig) och mitt i natten ploppade Natte in som gubben i lådan för lite skedning. Typ så.

Lördag vaknar jag upp och mådde allt annat än prima. Magnus hörde av sig och tillsammans med honom och några bekanta han har här på besök for vi ut till en park öster om stan. Där tog vi en promenad innan vi styrde kosan mot Vaughn Mills, en stor outlet norr om stan. Efter lite älg-jagande på arkadhallen i köpcentret for vi söderut igen och jag åkte bara hem och bytte lite kläder innan jag for norrut igen. Denna gången var målet Amanda där jag (än en gång) bjöds på en fantastisk god middag. Tack Linn och Tomas för att ni tar hand om mig på helgerna, haha.

Jag stannade över natten uppe i North York då vi tidigt söndag morgon for ut till Canadas Wonderland. Typ Torontos motsvarighet till Gröna Lund fast större, bättre och mer. Men vad ska du dit och göra John, du som inte ens vågar åka nyckelpigan, kan ni ju fråga er då. Ja du, inte fan vet jag, egentligen, men dit for jag i alla fall. Och jag gav mig sjuttsingen på att nu får jag sluta larva mig och börja åka lite såna här läskiga grejer. Sagt och gjort. Det vart ett gäng åkattraktioner men proppen gick då vi åkte The Bat. En berg- och dalbana som loopar och har sig för att sen stanna, och åka tillbaka samma väg baklänges. Det fixade inte riktigt mitt superba balanssinne så har inte kunnat tänka ordentligt / gå rakt sen dess. Det känns fortfarande som att någon skakat om mitt huvud alldeles för mycket alternativt misshandlat mig med en hederlig gammal träklubba. Känner mig typ bakfull, full och sjuk på samma gång, fortfarande. Oh well. Jag tyckte jag skötte mig rätt bra och åkte (nästan) allt. Nu kan jag i alla fall säga att jag gjort det, nästa gång jag bangar. Men så länge det inte är nå loopings baklänges ska jag nog klara av det. Men vad trodde jag liksom, jag blir åksjuk av att åka pendeln hem från centralen baklänges, trodde jag att jag skulle klara en berg- och dalbana då liksom. Suck.

Efter Wonderland vart det lite indisk mat innan jag for hem och mös lite med Emil i soffan. Såg filmen Harry Brown, ännu en engelsk våldsrulle, och den visade sig vara riktigt bra. Michael Caine är ju dåligt tung. Brittisk Clintan typ.

Idag vart det till att sova ut, efter jag äntligen somnade igår. Så fort jag stängde ögonen när jag låg ner snurrade det i huvudet så jag trodde jag skulle spy. Hoppas det är normalt och att det inte är så att min hjärna sitter bak och fram eller nåt. Vart lite nojig ett tag men antar att det bara var en reaktion av alla loopar. Vi säger så i alla fall. När jag väl piggnat till tog jag mig västerut till Malin och Peter där det vart en god god middag med värdparet, Magnus, Claes och Lena. Oerhört trevlig.

Ja just ja, jag var ju ledig idag. Det var för att det är Labor Day här i Nordamerika. Typ deras första maj. Emil var ute och protestera i morse, bättre arbetskrav för bussers eller nåt, lite oklart. Haha. Jag fick långhelg i alla fall, vilket var välbehövt och fruktansvärt skönt. Men imorgon är det tillbaka till verkligheten igen, men ska bli skönt med en fyra-dagars vecka. Snart helg igen!

Nu blir det sängen, hoppas jag kan blunda utan problem inatt. Fred ut.



"You don't get another chance, life is no nintendo game"

Lite det jag menade i ett blogginlägg för ett tag sen. Jag och Eminem, vi vet vad vi pratar om.