Hang with me.

Pratade med min fantastiska syster idag. Hon sade att hon gillar min blogg men hade även lite att klaga på, nämligen mitt användande av de och dem. Självklart, borde jag ju veta, har fått höra det sen man vart gammal nog att kunna ta konstruktiv kritik från diverse svensklärare. Men va fan. Vägrar skriva dom, och kommer förmodligen aldrig lära mig de rätta reglerna, så ni får helt enkelt försöka överleva med mina skrala kunskaper inom mitt eget språk. Hårt.

Har varit en grym helg i varje fall. Spännande och underhållande! Avslutade en hård arbetsvecka i fredags med att möta upp Amanda och de två sjuttonåriga brasilianarna, Leandro och Gustavo. Tillsammans promenerade vi bort till Rogers Center, på vägen fifflade vi till oss fyra baseballbiljetter av några hajar. Jag är ju, som jag tidigare bevisat, fantastisk på att handskas med dessa hajar. 35 dollar fattigare var men med gott humör äntrade vi i alla fall detta monster till arena. Matchen var riktigt underhållande, tyvärr gick det ju inte så bra för våra blåfinkar. Redan efter tre innings låg de under med 13-0, aldrig sett något liknande. Vi hade skoj ändå och träffade lite nya vänner under matchen.

Efter matchen sade vi hejdå till de minderåriga latinamerikanarna och begav oss till en närliggande pub med våra nya bekanta. De bekanta bestod av två döttrar och deras mamma, samt sju-åtta fulla kanadensare från Montreal. Vi spelade öl-spel och var allmänt högljudda. Helt plötsligt var alla dudesen från Montreal försvunna. Mamman med sin egna dotter lade sin del för notan och försvann även de. Kvar satt jag när servitrisen glider fram och dumpar en 82-dollarsnota framför mig. Jahaaapp! Dags att ställa till en scen. Manager kallades in och det tjaffsades fram och tillbaka om vi verkligen var i sällskap med dessa grabbar som hade playat oss så fantastiskt. Tillslut lyckades vi förhandla ner våran del till 25 dollar och gick därifrån med en utnyttjad känsla i bakhuvudet. Jag, Amanda och Lauren gick i alla fall vidare till ett ställe en bit bort, så här kan ju inte kvällen sluta tänkte vi. Vi hann knappt sätta oss innan Lauren skamset berättade att hon pratat med sin mamma, och det visade sig att grabbarna visst hade gett henne lite pengar innan de försvann iväg, bara att denna kära mamman hade glömt det. Haha. Kontentan av dramat är nog att vi aldrig går tillbaka dit igen i alla fall.
Efter ett par öl på nästa ställe spenderades sen natten på en ouppblåst luftmadrass på ett hårt vardagsrumsgolv i en tom, men stekig, lägenhet på 27.e våningen med utsikt över CN-tower. Fråga mig inte hur, när eller varför.

Masade oss upp på lördagen och tog oss ut till Amanda, spenderade sen mestadels dagen halvsovandes i Amandas fasters pool. Det behövdes kan jag tala om. Vi åkte sen och handlade i världens största matbutik, fruktansvärt nödvändigt då vi inhandlade typ fyra varor, men vafan, är man i nordamerika så ska man ju passa på! Sen vart det grillade hamburgare innan vi fick förstärkning av Natte och hans två roomies, senare pallrade sig även Totta och Joel upp. Det vart lite öl-spel innan Totta tvingade alla att avsluta kvällen genom att titta på den första halvtimmen av första Indiana Jones, till Amandas stora förtret. Sen slet jag tag i Nathanael och skedade med honom i världens skönaste hästenssäng. Som dag och natt mot natten innan, så att säga.

Söndagen gick i stillhetens tecken. Lite vm-final, lite thaimat och en hel del Totta. Det sista kan ju i och för sig inte riktigt placeras in i stillhetens tecken, snarare duracellkaninens tecken.

Nu blir det till att sova och drömma söta drömmar.

Förresten, om två dagar åker vi till San Francisco, det är ju lite galet, eller hur. Om jag lyckas övertala Felle kanske jag får gunga till denna fantastiska låt om ett par veckor, då våran svenska stolthet ska spela i både L.A. och San Diego under tiden vi är i Kalifornien.

God natt.