Los Angeles.

USA är ett jävligt skönt land. Fyllt av jävligt osköna människor.
USA är ett väldigt charmigt land. Fyllt av jävligt ocharmiga människor.

Ge mig ett dansgolv värt att nämna era douchebags.

Vi är i L.A. förresten. Igår sov vi i samma rum som Julia Roberts softar i i filmen Pretty Women, ni vet slutscenen där Richard Gere rullar in och tutar på henne för att sen klättra upp i en brandstege- Där bodde vi, så det så.

Nu bor vi någon annanstans, och nu ska jag sova.

Många tankar.


Kram kram osv.

Vad som händer i Las vegas...

... stannar i Las Vegas. Till exempel om man snor en nacho-tallrik från våning 26. Om någon såg mig i någon sorts övervakningskamera så borde dem förstå att jag förtjänade den där tallriken. Så det så.

Tack per, tack tack, tack för det tacket.

Imorgon lämnar vi Vegas, det har tamejsjuttsingen varit fantastiskt, minnen för livet. Men två kvällar är nästan mer än nog.

Nu tar vi sikte på LA. Vi ska vara allmänt coola och ragga kändisar.

Puss puss osv.

The Hangover.

Skjut mig.

Spännande att man kan vakna upp klockan 2 på eftermiddagen (om klockan nu var det, vi ändrade tiden på alla våra klockor) i Vegas och känna sig precis så som man alltid trott man skulle känna sig om man skulle vakna upp klockan 2 på eftermiddagen i Vegas. Get it.

På det igen. Brrrring it.

Las Vegas.

Heeellooooooo Veeeeeegas!

Vi är framme, nu ska vi ut och promenera i vad som känns som 40-gradig värme. Sen jäklarns.

HAH!

San Diego Pt. 2.

Strrrriiiiike. Kom nyss hem från en omgång bowling. Var riktigt längesen jag spelade, vilket märktes, men skoj var det! Kom igång efter ett tag och gjorde inte bort mig totalt, kom tvåa i andra omgången till och med! Så det så.

Dansgolv var det ja. Vi hittade faktiskt ett par igår. Det vi först hittade var dock en galen taxichaufför som tog oss ner till stan, han raljerade över att Italien spelar bäst fotboll och att Ghanas springande är idiotiskt, trots att Ghana faktiskt gick ganska mycket längre i VM. Efter att ha kallad Gyan för "an ugly motherfucker" gled han över på folket som är här för Comic Con vilka han tyckte var handikappade, haha. Efter att ha pratat med nån taxi-kompis med nervevad ruta samtidigt som han körde kasta han av oss i The Gaslamp District.

Där var det livat ska ni veta. Vi hade ju ingen aning om vart vi skulle ta vägen utan tog helt enkelt första bästa ställe. Det vart tillslut en liten öl/tequila-runda och vi betade av ett par ställen till innan vi greppade en taxi hem.

Idag har vi varit ganska slitna och låg och drog oss rätt länge innan vi tog en taco-lunch och efter det en långpromenad. Promenerade längs stranden och spanade människor innan vi avslutade med ännu en berg-och-dal-bana i Mission Beach.

Efter en powernap hemma vart det alltså så att vi drog iväg och bowlade. Vi var typ dem enda där som inte var professionella bowlare. Men vi skötte oss rätt bra ändå. Väl hemma droppade jag och Hampe de andra två på sleven innan vi parkerade på hotellparkeringen. Vi hoppar ur och låser men sen slår det oss, nycklarna sitter kvar i tändningen. Ajajaj. Har i alla fall ringt uthyrningsfirman och nån nisse ska vara här inom två timmar och fixa det. Hoppas bara att det inte kostar allt för mycket.

Planen är ju annars att sticka tidigt imorgon bitti och sleta av hela vägen till Las Vegas. Hoppas det löser sig med bilen så vi slipper ändra våra planer, men det gör det nog. Förhoppningsvis rullar vi in i Vegas Hangover-style imorgon kväll. Det ska bli galet skoj.

Så håll tummarna för att vi får ut nycklarna nu, tack! Puss puss osv.


EDIT: Vi har återfått nycklarna, inga konstigheter. Nu blir det till att försöka få några timmars sömn innan det bär av mot Vegas! Natti!

En generation uppväxt på dansgolv.

Det är ju precis det vi är, vi sena åttitalister från Stockholm i varje fall. Uppväxta på dansgolv. Det var Hampe som sade de sanna orden. Det börjas tidigt på mellanstadiediscona där vi sjöng med till Petter och Backstreet Boys ballader. Sen går det vidare till nå slags hemmafestdisco och fuldans på nåt vardagsrumsgolv innan vi får pröva vår lycka på de riktiga dansgolven. Man var 18 och hade hela världen framför sig och dansade loss på Claras och Hirschen innan man insåg hur tattigt det var och gick vidare till Ace eller Debaser. Dansgolv här, dansgolv där. Uppväxta på dansgolv.

En annan sak är det ju här i staterna, helt klart. Gårdagskvällen spenderades i alla fall på ett dansgolvsfritt hak i Pacific Beach. Vi var vid gott humör ändå och efter en öl på ett annat ställe (som ingen riktigt minns) och lite fyllekäk på Denny's for vi hem och toksomnade.

Idag har vi bara hängt på stranden hela dagen. Det har blivit lite boogie-boardande, en massa beachfotboll, en hel del frisbeekastande och framförallt en massa solande. Fullkomligt utslagna ligger vi nu och kollar på Hitch på TV och ska köra en middag på Maccy D's innan det blir till att hoppa på't igen. Ikväll kommer vi förmodligen satsa på en utekväll i Gaslamp District som ligger downtown.

Förhoppningsvis hittar vi ett ställe med ett dansgolv.

San Diego Pt. 1.

Wohaa. San Dieeeeeeego. Hallå där.

Men vi gör som vanligt och spolar tillbaka bandet, heeela vägen till igår morse. Vi vaknade utvilade på det smått fantastiska Lemontree Inn i Santa Barbara och efter ett morgondopp av Felle och Hampe drog vi neråt mot stan. Där vart det en omelett till frukost innan vi parkerade Bettan och promenerade ner till stranden. Det var galet bra väder så vi spenderade halva dagen spelandes beachfotboll, badandes och allmänt bara slappande på stranden, sjukt jävla skönt.

Efter att ha bränt oss röda satt vi oss i bilen och for söderut, med målet San Diego. Vi tog de lite snabbare vägarna och efter ett lunchstopp i Santa Monica drog vi vidare på motorvägen och brände rätt och slätt rakt förbi LA utan att ens vinka. Klockan tickade dock på och det var runt halv 11 när vi väl kom fram till vad vi trodde var Pacific Beach i San Diego. Vi hade fått ett hostel-tips av vår guide Kattis och det var det vi letade efter. Det visade sig dock att vi var på fel strand, Ocean Beach, men officer Lopez, som vi träffa på en bensinstation, var snäll nog att leda oss åt rätt håll. Hans kollega sa inte mer än "That's an awesome t-shirt by the way" till mig.

Efter att tillslut ha hittat fram till Pacific Beach började då letandet efter motell, det visade sig svårare än vi trott dock. Det är nämligen så att den gigantiska mässan Comic Con är just nu, vilket betyder att i stort sett a l l t är uthyrt från mitten av juli till början av augusti. Chaufförerna vaktade bilen medan jag och Felle flängde runt till tamejfan varenda sabla hotell i hela Pacific Beach. Vi hittade även hostelet Kattis tipsat om men även där var allt uthyrt. När vi var på vippen att ge upp, parkera Bettan i något fint område och sova i bilen uppenbarade sig ett litet sjaskigt motell. Jag och Felix kikade in och en liten liten dam sade vänligt att visst, det fanns ett ledigt rum för fyra. Det visade sig vara som hämtat ur typ Texas Chainsaw Massacre eller random skräckfilm. Sjukt skabbigt, klaustrofobiskt och allmänt obehagligt. Men billigt var det i alla fall! Vi packade in väskorna, promenerade bort till en hamburgeria då vi inte käkat nån middag och triggade upp varandra med diverse teorier om hur vi kommer bli styckmördade i sömnen. Tillbaka på motellet tog det ett tag innan man lyckades somna, mestadels på grund av det högljudda kylskåpet och den fruktansvärt okomfortabla sängen, men även triggandet spelade in en liten del, om jag ska vara helt ärlig.

Vi överlevde i alla fall. Kan inte påstå att jag fick någon ordentlig sömn i den kackiga sängen som jag delade med Hampe men när vi alla vaknat såg vi till att dra så fort vi kunde. In i bilen, ut på vägen, 500 meter längre söderut och se där, Americas Best Value Inn. Vi chansade, stannade till och kollade om det fanns något ledigt rum. Självklart fanns det ett rum för fyra så vi passade på direkt och tog det för tre nätter framåt. Jävla typiskt att vi inte såg det kvällen innan men klockan var 1 på natten, vi var alla dödströtta och det andra motellet var ju i alla fall väldigt billigt. Och som sagt - vi överlevde ju diverse styckmördare ändå.

In med väskorna på nya motellet och ner mot stan vart det i alla fall. Vi bilade runt lite i downtown San Diego och lyckades hamna mitt utanför mässcentret där Comic Con är, vilken jävla cirkus. Fullsatt med nördar utklädda till olika superhjältar osv. Vi var snabba att påpeka att det inte var därför vi var här när folk frågade. Efter en lunch ner på stan for vi hem igen för att plocka upp badkläder och sticka ner till stranden. Där har vi spenderat resten av dagen fram tills nu. Hampe och Felle har försökt sig på att åka boogie board, vilket jag tror gick sådär, de vart till och med tillrättavisade av någon random svensk surfare att de var på fel ställe på stranden, haha. Efter lite beachfotboll och slappande drog vi tillbaka till hotellet där vi nu ligger utslagna. Ikväll blir det nog till att pröva på Pacific Beach's nattliv, det ska bli spännande.

Nu har vi i alla fall lite trygghet i vårt liv för tillfället. Vi kommer bo här tills måndag då vi förmodligen kommer dra mot Las Vegas. Här i San Diego kommer det nog mest bli beachhäng och mest lugn och ro. Försöka hålla oss borta från stan och kaoset med Comic Com. Jag tycker i och för sig att det är rätt kul men jag är ju rätt nördig också, haha.

Nu ska jag ta en dusch och öppna en kall Bud, livin' large.

Fred ut.

Santa Barbara.

Nattstopp numero dos, Santa Barbara!

Gäsp! God kväll, ligger i en säng på Lemontree Inn och håller på att slockna. Känns som vi spenderat hela dagen i vår fantastiska Patriot. Har hunnit en bra bit söderut i alla fall. Skumläste igenom gårdagens inlägg och det ser ju verkligen ut som en femåring har skrivit det, kommer förmodligen bli detsamma med detta inlägg men ni får helt enkelt acceptera det och gå vidare. Jag är så galet trött så orkar inte direkt finskriva.

Anywhoooo. I Santa Barbara är vi ju i alla fall, och så här kom vi då hit. Vi gick upp vid elvatiden, checkade ut och tog bilen till nöjesfältet för att Felle och Hampe ville åka en annan berg-och-dal-bana. Den visade sig dock vara en besvikelse och efter att ha käkat en vegetarisk frukost till Felix stora förtret styrde vi kosan söderut.

Highway 1 söderut var sjukt vackert. Vi for neråt via Monterey där vi tog en avstickare på "17-mile-drive" som tar en runt den kända golfbanan Pebble Beach. Det var fint men som Hampe uttryckte det; "Ja det här var ju vackert men här får man ju inte ligga". Haha.
Vi stack vidare söderut och stannade till på en fin restaurang i Big Sur som överskådade hela området, sjukt vacker utsikt.

Efter en riktigt god lunch stack vi vidare längs slingerslokvägarna söderut och efter en kort bensträckare i Avila Beach och en kort avstickare i den obehagliga staden Santa Maria kom vi tillslut fram till vårt slutmål i Santa Barbara. Här vart det en sen sen middag på ett hamburgerhak innan vi nu ska slagga.

Ännu ett inlägg som säkert är helt osammanhangande, menmen. Imorn blir det nog till att softa rätt bra i alla fall. Ska beach-hänga lite här i Santa Barbara och mest bara ta det lugnt. Våra magnifika chaufförer behöver nog vila lite så det passar rätt bra att bara hänga här ett tag. Rör oss väl söderut lite senare på dagen, kanske landar runt Santa Monica eller liknande, vi får se helt enkelt.

Tack och God Natt!

(Precis här satt vi och käkade lunch)

Santa Cruz.

Stop nummer ett på världens bästa road trip fick bli Santa Cruz. I alla fall nattstopp nummer ett.

Men dagen började på ett mindre bra sätt. Vi stod och tjaffsade med hotellet vi bodde på i SF över vad vi betalat. Killen som jobbade i receptionen när vi checka in var fan totalt efterbliven och hade gjort fel vilket betydde att vi fick betala mer än vad vi vart tillsagda från början. Suck.
Efter mycket diskuterande gav vi tillslut upp och lämnade skithotellet med långa blickar. Vi hoppade in i en taxi och det vart ju en jävla resa också. Ingen hade någon aning om var Fox Rent A Car låg så vi flängde fram och tillbaka runt halva jävla flygplatsen innan vi tillslut fann vårt mål. Väl där visade det sig ju såklart att priset inte ens var i närheten av det vi hade hittat på nätet. Lite (massa jävla) extra kostnader som det inte stod ett ord på nätet lades till och innan vi visste ordet av var vi fattiga som afrikanska kyrkråttor. Men vadfan, vi såg varann i ögonen, gick med på att det här trots allt ska vara vår livs resa, och det får helt enkelt kosta vad fan det kosta vill. Punkt.
Väl i bilen (en fantastiskt stekig Jeep Patriot) flängde vi iväg och fick äntligen tag på Hampes väska som varit borta i en evighet. Hampe grät en skvätt när han insåg att han faktiskt kan byta kläder för första gången på en vecka och iväg for vi, mot vårt äventyr.

Vi styrde först upp och tillbaka mot SF för att korsa både Bay Bridge samt Golden Gate och beta av ännu ett par punkter på vår turist-lista. Efter att ha "ohhh":at och "ahhh":at över Golden Gate for vi söderut på Highway 1. Fantastiskt vacker natur, verkligen.

Efter ett litet kaffestopp i nån liten håla där det bara hängde massa chulus och käkade tacos kom vi fram till Santa Cruz. Här bestämde vi oss för att spendera natten och i och med att klockan redan var åtta på kvällen slängde vi bara in väskorna och sprang ut på stan igen. Vi insåg att det låg ett litet nöjesfält fem minuter bort på strandpromenaden och kilade dit. Där vart det lite arkadspel och ett par rundor på berg-och-dal-banan (Japp! ni såg det, jag, John fegisen Witt, åkte berg-och-dal-bana, det ni era jävlar!) drog vi vidare. Vår turistguide via facebook, Kattis, hade tipsat om en restaurang och det visade sig vara en succé. Den godaste måltiden sen vi landa i staterna följdes av ett par goda öl innan vi masade oss hem till hotellet. Och se där, ett hotell där skrytandet om wi-fi faktiskt kan styrkas.

Här ligger jag nu, för sjunde natten i rad skedandes med min bättre hälft Emil. När vi kommer hem till T.O. kommer jag väl knappt orka bädda ut min bäddsoffa, när jag sover så gott i samma säng som Emil, haha.

Massivt blog-inlägg, love it. Imorn bär det ännu längre söderut. Får se vart vi spenderar natten, och om det finns nåt wi-fi att blogga ifrån. Frågorna är många, svaren är få, men det är ju för härligt att man kan ha det så. (RIM!).

Pussar och kramar från Santa Cruz.

Är det semester så...

... finns det inget som är omoraliskt.



4.47 PM, Måndag den 19/7 2010 - varför inte?

---------

Ja just ja! Felix fyller år idag! Hurra hurra hurra!

Just ja igen! Nu åker vi söderut. Söderut utan varken krav eller förpliktelser. Vi stannar för natten där det ser mysigt ut, helt enkelt.

Kärlek.

California Dreamin'.

Hallå.

Sitter på ett café i downtown San Francisco. Vårat så kallade Internet på vårt kack-motell fungerar ju sådär lagom bra. Har i alla fall hunnit fixa lite grejer när vi nu fick tillgång till nätet. Reserverade en bil som vi ska plocka upp på tisdag, kommer förmodligen ha den hela resterande resan. Efter många långa diskussioner kom vi fram till att det nog var bäst.

Hittills har San Fran varit fantastiskt. Vi har mest gått, gått och gått runt. Försökt se så mycket som möjligt och dessutom shoppat en hel del. Igår kväll lyckades vi dessutom beta av en hooters-middag, som framförallt Hampe uppskattade.

Ikväll blir det baseball och förmodligen utgång för att sen gå upp tidigt imorgon och sticka ut till Alcatraz. Det ska bli sjukt coolt!

Resan började sådär däremot. Hampes väska är borta, det har nu gått tre dagar sen de landade och fortfarande inget nytt om var, när eller hur den ska dyka upp. Han inhandlade i alla fall lite nya kallingar idag, alltid nåt. Att Hampe inte bytt kallingar verkar dock inte stoppa Felix. Han vaknade upp igår natt med handen klämmandes på Hampes obefintliga bröst. Resans mest obehagliga redan efter ett par dagar, se där.

Nu stormade Felix in och skrek om att vi var tvungna att gå, så det blir tyvärr inget mer bloggande för mig, HAPP.

Peace ut.

Framme!

Framme i San Fran! Sitter på Subway på flygplatsen och har precis käkat lite. Valde att vänta här på Felle och Hampe istället för att åka in till stan direkt. Fördriver tiden med att kolla på Sagan om ringen och dricka öl, är det semester så är det!

Om drygt två och en halv timme kommer grabbarna fram, då blir det till att ta sig in till stan och fixa boende, sen jävlar ska vi se stan. Känns underbart att vara ledig och ha tre veckor framför sig utan egentligen några förpliktelser.

Life is good.

Fake Tales of San Francisco

Hets hets hets, stress stress stress.

Om 30 minuter måste jag vara på jobbet, borde kanske sluta lyssna på musik och klä på mig istället.
Om 6 timmar är jag förhoppningsvis tillbaka i detta kaos till lägenhet.
Om 7 timmar borde jag ha packat och gått och lagt mig.
Om 10 timmar kommer jag förmodligen inte ha varken packat eller gått och lagt mig.
Om 15 timmar borde jag och min bättre hälft Emil vakna och ta oss ut till flygplatsen.
Om 17 timmar och 30 minuter lyfter Air Canada 757 mot sydligare breddgrader.

Och om jag/vi nu lyckas med allt ovanstående så:

Om 23 timmar landar vi i San Francisco.

Ni vet staden där man hänger från spårvagnar i branta nerförsbackar, dit ska vi.



Nu har 30 minuter blivit 20, var har jag lagt min domartröja, ahhhhhhhh.

Hang with me.

Pratade med min fantastiska syster idag. Hon sade att hon gillar min blogg men hade även lite att klaga på, nämligen mitt användande av de och dem. Självklart, borde jag ju veta, har fått höra det sen man vart gammal nog att kunna ta konstruktiv kritik från diverse svensklärare. Men va fan. Vägrar skriva dom, och kommer förmodligen aldrig lära mig de rätta reglerna, så ni får helt enkelt försöka överleva med mina skrala kunskaper inom mitt eget språk. Hårt.

Har varit en grym helg i varje fall. Spännande och underhållande! Avslutade en hård arbetsvecka i fredags med att möta upp Amanda och de två sjuttonåriga brasilianarna, Leandro och Gustavo. Tillsammans promenerade vi bort till Rogers Center, på vägen fifflade vi till oss fyra baseballbiljetter av några hajar. Jag är ju, som jag tidigare bevisat, fantastisk på att handskas med dessa hajar. 35 dollar fattigare var men med gott humör äntrade vi i alla fall detta monster till arena. Matchen var riktigt underhållande, tyvärr gick det ju inte så bra för våra blåfinkar. Redan efter tre innings låg de under med 13-0, aldrig sett något liknande. Vi hade skoj ändå och träffade lite nya vänner under matchen.

Efter matchen sade vi hejdå till de minderåriga latinamerikanarna och begav oss till en närliggande pub med våra nya bekanta. De bekanta bestod av två döttrar och deras mamma, samt sju-åtta fulla kanadensare från Montreal. Vi spelade öl-spel och var allmänt högljudda. Helt plötsligt var alla dudesen från Montreal försvunna. Mamman med sin egna dotter lade sin del för notan och försvann även de. Kvar satt jag när servitrisen glider fram och dumpar en 82-dollarsnota framför mig. Jahaaapp! Dags att ställa till en scen. Manager kallades in och det tjaffsades fram och tillbaka om vi verkligen var i sällskap med dessa grabbar som hade playat oss så fantastiskt. Tillslut lyckades vi förhandla ner våran del till 25 dollar och gick därifrån med en utnyttjad känsla i bakhuvudet. Jag, Amanda och Lauren gick i alla fall vidare till ett ställe en bit bort, så här kan ju inte kvällen sluta tänkte vi. Vi hann knappt sätta oss innan Lauren skamset berättade att hon pratat med sin mamma, och det visade sig att grabbarna visst hade gett henne lite pengar innan de försvann iväg, bara att denna kära mamman hade glömt det. Haha. Kontentan av dramat är nog att vi aldrig går tillbaka dit igen i alla fall.
Efter ett par öl på nästa ställe spenderades sen natten på en ouppblåst luftmadrass på ett hårt vardagsrumsgolv i en tom, men stekig, lägenhet på 27.e våningen med utsikt över CN-tower. Fråga mig inte hur, när eller varför.

Masade oss upp på lördagen och tog oss ut till Amanda, spenderade sen mestadels dagen halvsovandes i Amandas fasters pool. Det behövdes kan jag tala om. Vi åkte sen och handlade i världens största matbutik, fruktansvärt nödvändigt då vi inhandlade typ fyra varor, men vafan, är man i nordamerika så ska man ju passa på! Sen vart det grillade hamburgare innan vi fick förstärkning av Natte och hans två roomies, senare pallrade sig även Totta och Joel upp. Det vart lite öl-spel innan Totta tvingade alla att avsluta kvällen genom att titta på den första halvtimmen av första Indiana Jones, till Amandas stora förtret. Sen slet jag tag i Nathanael och skedade med honom i världens skönaste hästenssäng. Som dag och natt mot natten innan, så att säga.

Söndagen gick i stillhetens tecken. Lite vm-final, lite thaimat och en hel del Totta. Det sista kan ju i och för sig inte riktigt placeras in i stillhetens tecken, snarare duracellkaninens tecken.

Nu blir det till att sova och drömma söta drömmar.

Förresten, om två dagar åker vi till San Francisco, det är ju lite galet, eller hur. Om jag lyckas övertala Felle kanske jag får gunga till denna fantastiska låt om ett par veckor, då våran svenska stolthet ska spela i både L.A. och San Diego under tiden vi är i Kalifornien.

God natt.

Kanske ar jag kar i dig.

Torsdag kväll. Stoppar i hörlurarna och sätter mig på spårvagn nummer sju till himmelen...

Eller ja, egentligen var det ju bara en vanlig spårvagn på queen street, men det kändes som mer än så. Var ensam till en början men ju närmre downtown desto mer fylldes det på. Det är ganska mysigt att sitta ensam på en spårvagn när kvällen börjar bli natt och man bara stirrar ut genom fönstret och försvinner iväg.

Vart lite öl och trevligt sällskap hemma hos Magnus ikväll. Tanken var att spela lite sällskapsspel men på grund av min sena ankomst och framförallt på grund av diverse diskussioner om fördelar och nackdelar med Sverige och Canada fastnade vi på enbart sällskapsdelen. Men det var ack så trevligt ändå.

Nu ska jag försöka mig på ännu ett försök att sova i denna hetta. Emil har som vanligt flytt till Sarah och hennes svalkande AC. Kvar sitter jag i min ensamhet och lyssnar på musik och försöker komma på ursäkter för att inte gå och lägga mig. Har blivit sämre på det här med ursäkter dock. Vet ju att det finns människor där ute som tycker att jag ofta ursäktar mig undan saker, men det verkar som jag tappat stinget, kanske är det den uteblivna träningen?

Min far kallade mig ibland Alfons Åberg, för att jag hela tiden sade "jag ska bara, jag ska bara". Men det finns ju alltid nåt man bara kan göra innan man måste göra det där man egentligen kanske inte vill göra, eller hur.

Nu ska jag bara lyssna på en låt till innan jag ska gå och lägga mig.

So I write you this blog post just to say, don't let anyone stand in your way.
Yours truly, John Witt.

And now you're gone there's like an echo in my head.

Under ett gäng fantastiska år vart jag lika glad varje gång jag hörde Robyns röst ljuda från höger framficka. Erik! Idag när jag gick till jobbet och inte orkade välja musik för jag var för trött för att ens orka kolla ner på iPoden tryckte jag på blanda spår, direkt när jag hörde melodin visste jag att det skulle bli en bra dag.

Vi har haft ett gäng sköna minnen tillsammans, nattpromenad till blåsut i dimmiga skogar, bittert dricka sommardrinkar efter mösspåtagning, århundradets förfest i gbg och så såklart flens bästa pizza.

'Cause you always were, and you always will be mine.





Lite blödigt men vafan, bromance. <3

So long min vän.

"Jag minns ljudet från gruset, när vi kröp med våran kombi ... och hur pappa tutade". De orden får mig alltid att tänka på Åland. Just idag saknar jag Åland, just nu längtar jag till Åland.

När jag var liten hade jag världens bästa sommarställe, det hette Sommarlunds och var som en sommarfantasi. Ni vet ett sånt där sommarställe man går omkring och längtar till hela vintern. Man borstade tänderna vid ett staket och spottade i gräset, man vaktade utedasset när storesyster skulle gå och sprang som en dåre när kossorna kom, man lekte i sandtaget och man badade vid den lilla stenen vid vattnet. Fångade löjor. Fångade fjärilar. Fångade drömmar.

Midsommarlunds finns inte mer. Dem tog det ifrån oss och jag tror att dem nånstans där i samma veva tog det här med sommarställe ifrån mig. Åland vart nog aldrig riktigt samma sak för mig. Jag växte upp till en storstadsmänniska i jakt på betong och skyskrapor. Åland fanns ju såklart alltid där, men när åren gick försvann successivt det där längtandet till sommaren och sommarstället.

Men idag, just idag, längtar jag dit. Jag skulle vilja sitta med min mor på hennes däck med nytt staket, skratta åt Arvid när han går på ostadiga fötter och åka ut och fiska med storebror och morfar. Jag skulle ta en öl med morbror Henken och kolla på någon friidrottstävling på TV, promenera ner till byn med Madde och köpa mumindricka. Sen skulle jag sätta på "So long" i iPoden och sätta mig i sommarrummet, fars rum, en stund. Känna den påtagliga tomheten. Blunda och försvinna bort till Sommarlunds för några minuter, ta mig 15 år tillbaka i tiden, tillbaka till den där stunden då ens största bekymmer var att det bara var 8 veckor kvar av sommaren på världens bästa sommarställe. Tänk va.

Vi vet inte vart vi ska, men, du vet, vi ska komma dit.

Hola!

Sitter, alldeles för pigg för att tänka på att gå och lägga sig, i soffan och lyssnar på Snook. Emil sitter halvnaken bredvid och svettas och Rasmus ligger på rygg med händerna i luften (det är tydligen skönt när man ska sova) och hänger som vanligt. Nu drog han precis årets sämsta skämt varpå Emil knappt orkade få ur sig "du är så.. kass". Haha gotta love it.

Det är måndag natt och jag borde ju vara väldigt trött. Jag har spenderat de senaste 4 timmarna med en liten trådlös scanner i handen och gått runt på lagret på jobbet och blippat. Vi hade inventering och hela ligan var där till midnatt. Jobbade dessutom 9-15 på förmiddagen så är lite sliten nu. Framförallt för att det var en så fantastisk och händelserik helg.

Fredagen var i och för sig ganska lugn, vi satt på vår patio och lyssnade på bra musik och snackade skit in på småtimmarna. Det var fruktansvärt trevligt.

På lördagen segade jag mig upp och tillsammans med Ralle och Rodrigo städade vi upp lite på pation. Ali the Landlord har ringt oss alla ett gäng gånger och skällt på oss på grund av vår lilla flask-samling så det vart till att springa upp och ner för trappan i 30-gradig värme, svettigt värre. Efter det mötte jag upp med Amanda, en ny bekant här i Toronto, hon flyttade hit för en månad sen och hade inte ens varit downtown förrän hon kom ner och hängde med oss i torsdags då vi käkade på Red Lobster (!) (världens mest osammanhängande mening (!)). Jag tyckte hon behövde en liten guidad tour och i och med att jag är expert på Toronto efter alla timmar på turistbussen ifjol vart det en långpromenad genom alla fantastiska områden. Vi mötte sen upp med Ralle, Totta, Lisa och Natalie (ännu en ny svensk bekantskap!) och tog en öl på pation innan vi satt oss på en spårvagn västerut.

Framme vid destinationen Dufferin/Dundas lyckades vi tillslut (trots allt för mycket skånskt lokalsinne inblandat) hitta Nathanael (som vi raggade upp i silldisken på IKEA för en vecka sen) och hans vän Max. Vi knata hem till Natte och grillade tillsammans med ett gäng kanadensare. (Jag älskar parenteser, om ni inte redan märkt det, just den här har egentligen inget att säga, förutom att jag älskar parenteser, som ni förmodligen redan visste.) Efter ett gäng korvar och ett större gäng öl masade vi oss ut till en pub där vi tog ett par öl innan det vart vidare till nattklubb. Jag vet inte exakt hur, men vi lyckades gå före kön, utan inträde. Jag hade dessutom shorts och tisha på mig. Kostymnissarna i kön slog hakan i marken. Där inne dansade vi till in på småtimmarna (bra ord, gillar det) och det vart till och med en liten efterfest innan man tokslocknade. Grym lördag!

Söndagen var det ju pride-festival, men jag spenderade största delen av dagen i lagret på jobbet för att förbereda inventeringen. Rasmus var dock där i ett gäng timmar och var mäkta imponerad. Vad Emil egentligen gjorde är det ingen som vet, han hade lika gärna kunnat gå naken i fronten för allt vi vet, höga odds, men vafan, Uruguay är i semifinal i VM, vem trodde det på förhand?

På söndagskvällen vart det bio med Natte och Max och nu sitter vi som sagt här och degar. Ralle och Emil börjar kasta in handduken och jag borde ju verkligen sova eftersom jag ska upp och jobba klockan 9 imorn. Mycket sovande kommer det nog säkerligen inte bli dock då det är typ 47 grader här inne. Så sjukt varmt i Toronto just nu, tropisk hetta verkligen, och varmare ska det bli, helt galet.

För att avsluta bjuder jag på en fantastisk Youtube-video, nån galning (det finns det många av här, tro mig) vill komma in och shoppa på Eaton Centre, men dem har låst dörrarna, VARFÖR!? Hahah, helt fantastisk människa.




God Natt!