Gäsp! God kväll, ligger i en säng på Lemontree Inn och håller på att slockna. Känns som vi spenderat hela dagen i vår fantastiska Patriot. Har hunnit en bra bit söderut i alla fall. Skumläste igenom gårdagens inlägg och det ser ju verkligen ut som en femåring har skrivit det, kommer förmodligen bli detsamma med detta inlägg men ni får helt enkelt acceptera det och gå vidare. Jag är så galet trött så orkar inte direkt finskriva.
Anywhoooo. I Santa Barbara är vi ju i alla fall, och så här kom vi då hit. Vi gick upp vid elvatiden, checkade ut och tog bilen till nöjesfältet för att Felle och Hampe ville åka en annan berg-och-dal-bana. Den visade sig dock vara en besvikelse och efter att ha käkat en vegetarisk frukost till Felix stora förtret styrde vi kosan söderut.
Highway 1 söderut var sjukt vackert. Vi for neråt via Monterey där vi tog en avstickare på "17-mile-drive" som tar en runt den kända golfbanan Pebble Beach. Det var fint men som Hampe uttryckte det; "Ja det här var ju vackert men här får man ju inte ligga". Haha. Vi stack vidare söderut och stannade till på en fin restaurang i Big Sur som överskådade hela området, sjukt vacker utsikt.
Efter en riktigt god lunch stack vi vidare längs slingerslokvägarna söderut och efter en kort bensträckare i Avila Beach och en kort avstickare i den obehagliga staden Santa Maria kom vi tillslut fram till vårt slutmål i Santa Barbara. Här vart det en sen sen middag på ett hamburgerhak innan vi nu ska slagga.
Ännu ett inlägg som säkert är helt osammanhangande, menmen. Imorn blir det nog till att softa rätt bra i alla fall. Ska beach-hänga lite här i Santa Barbara och mest bara ta det lugnt. Våra magnifika chaufförer behöver nog vila lite så det passar rätt bra att bara hänga här ett tag. Rör oss väl söderut lite senare på dagen, kanske landar runt Santa Monica eller liknande, vi får se helt enkelt.
Stop nummer ett på världens bästa road trip fick bli Santa Cruz. I alla fall nattstopp nummer ett.
Men dagen började på ett mindre bra sätt. Vi stod och tjaffsade med hotellet vi bodde på i SF över vad vi betalat. Killen som jobbade i receptionen när vi checka in var fan totalt efterbliven och hade gjort fel vilket betydde att vi fick betala mer än vad vi vart tillsagda från början. Suck. Efter mycket diskuterande gav vi tillslut upp och lämnade skithotellet med långa blickar. Vi hoppade in i en taxi och det vart ju en jävla resa också. Ingen hade någon aning om var Fox Rent A Car låg så vi flängde fram och tillbaka runt halva jävla flygplatsen innan vi tillslut fann vårt mål. Väl där visade det sig ju såklart att priset inte ens var i närheten av det vi hade hittat på nätet. Lite (massa jävla) extra kostnader som det inte stod ett ord på nätet lades till och innan vi visste ordet av var vi fattiga som afrikanska kyrkråttor. Men vadfan, vi såg varann i ögonen, gick med på att det här trots allt ska vara vår livs resa, och det får helt enkelt kosta vad fan det kosta vill. Punkt. Väl i bilen (en fantastiskt stekig Jeep Patriot) flängde vi iväg och fick äntligen tag på Hampes väska som varit borta i en evighet. Hampe grät en skvätt när han insåg att han faktiskt kan byta kläder för första gången på en vecka och iväg for vi, mot vårt äventyr.
Vi styrde först upp och tillbaka mot SF för att korsa både Bay Bridge samt Golden Gate och beta av ännu ett par punkter på vår turist-lista. Efter att ha "ohhh":at och "ahhh":at över Golden Gate for vi söderut på Highway 1. Fantastiskt vacker natur, verkligen.
Efter ett litet kaffestopp i nån liten håla där det bara hängde massa chulus och käkade tacos kom vi fram till Santa Cruz. Här bestämde vi oss för att spendera natten och i och med att klockan redan var åtta på kvällen slängde vi bara in väskorna och sprang ut på stan igen. Vi insåg att det låg ett litet nöjesfält fem minuter bort på strandpromenaden och kilade dit. Där vart det lite arkadspel och ett par rundor på berg-och-dal-banan (Japp! ni såg det, jag, John fegisen Witt, åkte berg-och-dal-bana, det ni era jävlar!) drog vi vidare. Vår turistguide via facebook, Kattis, hade tipsat om en restaurang och det visade sig vara en succé. Den godaste måltiden sen vi landa i staterna följdes av ett par goda öl innan vi masade oss hem till hotellet. Och se där, ett hotell där skrytandet om wi-fi faktiskt kan styrkas.
Här ligger jag nu, för sjunde natten i rad skedandes med min bättre hälft Emil. När vi kommer hem till T.O. kommer jag väl knappt orka bädda ut min bäddsoffa, när jag sover så gott i samma säng som Emil, haha.
Massivt blog-inlägg, love it. Imorn bär det ännu längre söderut. Får se vart vi spenderar natten, och om det finns nåt wi-fi att blogga ifrån. Frågorna är många, svaren är få, men det är ju för härligt att man kan ha det så. (RIM!).
Sitter på ett café i downtown San Francisco. Vårat så kallade Internet på vårt kack-motell fungerar ju sådär lagom bra. Har i alla fall hunnit fixa lite grejer när vi nu fick tillgång till nätet. Reserverade en bil som vi ska plocka upp på tisdag, kommer förmodligen ha den hela resterande resan. Efter många långa diskussioner kom vi fram till att det nog var bäst.
Hittills har San Fran varit fantastiskt. Vi har mest gått, gått och gått runt. Försökt se så mycket som möjligt och dessutom shoppat en hel del. Igår kväll lyckades vi dessutom beta av en hooters-middag, som framförallt Hampe uppskattade.
Ikväll blir det baseball och förmodligen utgång för att sen gå upp tidigt imorgon och sticka ut till Alcatraz. Det ska bli sjukt coolt!
Resan började sådär däremot. Hampes väska är borta, det har nu gått tre dagar sen de landade och fortfarande inget nytt om var, när eller hur den ska dyka upp. Han inhandlade i alla fall lite nya kallingar idag, alltid nåt. Att Hampe inte bytt kallingar verkar dock inte stoppa Felix. Han vaknade upp igår natt med handen klämmandes på Hampes obefintliga bröst. Resans mest obehagliga redan efter ett par dagar, se där.
Nu stormade Felix in och skrek om att vi var tvungna att gå, så det blir tyvärr inget mer bloggande för mig, HAPP.
Framme i San Fran! Sitter på Subway på flygplatsen och har precis käkat lite. Valde att vänta här på Felle och Hampe istället för att åka in till stan direkt. Fördriver tiden med att kolla på Sagan om ringen och dricka öl, är det semester så är det!
Om drygt två och en halv timme kommer grabbarna fram, då blir det till att ta sig in till stan och fixa boende, sen jävlar ska vi se stan. Känns underbart att vara ledig och ha tre veckor framför sig utan egentligen några förpliktelser.
Om 30 minuter måste jag vara på jobbet, borde kanske sluta lyssna på musik och klä på mig istället. Om 6 timmar är jag förhoppningsvis tillbaka i detta kaos till lägenhet. Om 7 timmar borde jag ha packat och gått och lagt mig. Om 10 timmar kommer jag förmodligen inte ha varken packat eller gått och lagt mig. Om 15 timmar borde jag och min bättre hälft Emil vakna och ta oss ut till flygplatsen. Om 17 timmar och 30 minuter lyfter Air Canada 757 mot sydligare breddgrader.
Och om jag/vi nu lyckas med allt ovanstående så:
Om 23 timmar landar vi i San Francisco.
Ni vet staden där man hänger från spårvagnar i branta nerförsbackar, dit ska vi.
Nu har 30 minuter blivit 20, var har jag lagt min domartröja, ahhhhhhhh.
Pratade med min fantastiska syster idag. Hon sade att hon gillar min blogg men hade även lite att klaga på, nämligen mitt användande av de och dem. Självklart, borde jag ju veta, har fått höra det sen man vart gammal nog att kunna ta konstruktiv kritik från diverse svensklärare. Men va fan. Vägrar skriva dom, och kommer förmodligen aldrig lära mig de rätta reglerna, så ni får helt enkelt försöka överleva med mina skrala kunskaper inom mitt eget språk. Hårt.
Har varit en grym helg i varje fall. Spännande och underhållande! Avslutade en hård arbetsvecka i fredags med att möta upp Amanda och de två sjuttonåriga brasilianarna, Leandro och Gustavo. Tillsammans promenerade vi bort till Rogers Center, på vägen fifflade vi till oss fyra baseballbiljetter av några hajar. Jag är ju, som jag tidigare bevisat, fantastisk på att handskas med dessa hajar. 35 dollar fattigare var men med gott humör äntrade vi i alla fall detta monster till arena. Matchen var riktigt underhållande, tyvärr gick det ju inte så bra för våra blåfinkar. Redan efter tre innings låg de under med 13-0, aldrig sett något liknande. Vi hade skoj ändå och träffade lite nya vänner under matchen.
Efter matchen sade vi hejdå till de minderåriga latinamerikanarna och begav oss till en närliggande pub med våra nya bekanta. De bekanta bestod av två döttrar och deras mamma, samt sju-åtta fulla kanadensare från Montreal. Vi spelade öl-spel och var allmänt högljudda. Helt plötsligt var alla dudesen från Montreal försvunna. Mamman med sin egna dotter lade sin del för notan och försvann även de. Kvar satt jag när servitrisen glider fram och dumpar en 82-dollarsnota framför mig. Jahaaapp! Dags att ställa till en scen. Manager kallades in och det tjaffsades fram och tillbaka om vi verkligen var i sällskap med dessa grabbar som hade playat oss så fantastiskt. Tillslut lyckades vi förhandla ner våran del till 25 dollar och gick därifrån med en utnyttjad känsla i bakhuvudet. Jag, Amanda och Lauren gick i alla fall vidare till ett ställe en bit bort, så här kan ju inte kvällen sluta tänkte vi. Vi hann knappt sätta oss innan Lauren skamset berättade att hon pratat med sin mamma, och det visade sig att grabbarna visst hade gett henne lite pengar innan de försvann iväg, bara att denna kära mamman hade glömt det. Haha. Kontentan av dramat är nog att vi aldrig går tillbaka dit igen i alla fall. Efter ett par öl på nästa ställe spenderades sen natten på en ouppblåst luftmadrass på ett hårt vardagsrumsgolv i en tom, men stekig, lägenhet på 27.e våningen med utsikt över CN-tower. Fråga mig inte hur, när eller varför.
Masade oss upp på lördagen och tog oss ut till Amanda, spenderade sen mestadels dagen halvsovandes i Amandas fasters pool. Det behövdes kan jag tala om. Vi åkte sen och handlade i världens största matbutik, fruktansvärt nödvändigt då vi inhandlade typ fyra varor, men vafan, är man i nordamerika så ska man ju passa på! Sen vart det grillade hamburgare innan vi fick förstärkning av Natte och hans två roomies, senare pallrade sig även Totta och Joel upp. Det vart lite öl-spel innan Totta tvingade alla att avsluta kvällen genom att titta på den första halvtimmen av första Indiana Jones, till Amandas stora förtret. Sen slet jag tag i Nathanael och skedade med honom i världens skönaste hästenssäng. Som dag och natt mot natten innan, så att säga.
Söndagen gick i stillhetens tecken. Lite vm-final, lite thaimat och en hel del Totta. Det sista kan ju i och för sig inte riktigt placeras in i stillhetens tecken, snarare duracellkaninens tecken.
Nu blir det till att sova och drömma söta drömmar.
Förresten, om två dagar åker vi till San Francisco, det är ju lite galet, eller hur. Om jag lyckas övertala Felle kanske jag får gunga till denna fantastiska låt om ett par veckor, då våran svenska stolthet ska spela i både L.A. och San Diego under tiden vi är i Kalifornien.
